Methodos kap 5 – hotel imaginaire. "Att släppa prestige:en"

Valet av stop-motion-animation kändes både som ett obekvämt och skönt steg utanför min trygghetszon. Det blev en chans till att gå tillbaka till det naiva och intuitiva skapandet från min banrdom, kände jag. Visst hade jag idéer om hur mina figurer och dekoren skulle se ut, men i och med att jag inte visste mycket om skapandetraditionen inom stop motion begränsades jag inte av den. På det hela taget var min inställning till materialet väldigt avslappnad och lekfull. T.ex: Även om mina skelettramar var svajiga och dåliga ibland, kändes det kul att bara ”go along with it”. Jag hade heller inte några problem med att släppa tanken om att alla figurernas leder skulle vara rörliga på ett realistiskt sätt, eller att de skulle ha detaljerade händer och fötter; det blev ju ”vantar” och klumpfötter ändå, till slut.

Det är kanske så att det digitala tecknandet blev lite mer prestigeladdat, i och med att det liknade vad jag var van vid att göra sen innan, men genom att styra bort min uppmärksamhet från det jag var bekant med (skiss/line-art) till färg och framställning blev det även här lättare att jobba.

”man kan göra maniska arrangemang av stilleben, avsikter/föresatser/uppsåt”, men när denna planläggning brister; när uppsåten rämnar och kaos lyser fram genom sprickorna, då lyfter måleriet.”(eller skapandet överlag, skulle jag säga)

”Mäster Villhelm: ”avsikten är en tjuv; avsikt isolerar från kraft. Den som hänger sig är helt och hållet fri; hängiven som planeten kring sin sol.” Detta connectar till att mitt arbete har gått som tåget när jag väl har satt mig ner.

”Traditionen, vårt förhållande till de gamla mästarna skall tas för vad den är; ett medel som kan berika vår kunskap. Att överskrida innebär att tillågna sig detta, men att ha mod nog att förkasta det.” Handlar om att använda kunskap om det förflutna endast som riktlinjer/hjälpmedel för nuet. Detta connectar till faktumet att jag har haft säkerhetsnät i mina line-art-gubbar, men ändå försökt fördjupa mig mer i färger o färgblandning/varm/kall/opacitet osv. 

Syftet för mig var ju inte att göra coola bilder eller färdiga ”verk”, utan snarare att leka fram kunskap om och med de verktyg jag hade valt. Detta connectar ytterligare till det jag skrev om Dewey i min uppsats: man måste fånga elever i det de redan kan/är intresserade av för att bygga ny kunskap.

”När haner skulle sammanfoga sina musikaliska byggstenar till större helheter använde han ofta slumpmetoder eller skapade rent intuitivt en ordningsföljd, som i varje ögonblick precis lika gärna kunde ha blivit en annan.” Detta har koppling till att mitt skapande blev iterativt genom kontinuerligt delete:ande – jag delete:ade många ”darlings” i utforskandets namn (”hur blir det om jag gör så här istället?”).

”vi vet inte vad slumpens natur är. Därför kan det naturligtvis finnas något hos slumpen som vi inte uppfattar. Den kanske ”sänder” på helt andra våglängder än vad vår mänskliga upfattningsförmåga kan uppfånga”. Tanke: musik är bättre live pga små falska toner och improv, på samma sätt som resultaten från ens bildskapande är friare när man lär sig leva med de små imperfektionerna, eller kanske till och med embrace:ar dem.

Mitt syfte var delvis att lära mig mer om tekniska hjälpmedel i form av program. Det var även att skapa mer tredimensionellt. Jag har lyckats göra bådadera, anser jag, och har lärt mig en del genom lekandet på kuppen (t.ex i animationen valde jag, som jag sa till katti när hon nämnde det, medvetet att inte gå på olles animations-workshop. Detta för att jag inte ville få en specifik kartlagd väg in i mediet. Det är klart att det kanske hade varit givande på vissa plan, men helhetsmässigt kändes det som att det blev mer personligt om jag gjorde ”resan” själv. Jag ville hitta in själv och utforska i enlighet med min egen nyfikenhet. Det har alltid givit mig de bästa resultaten när jag ska lära mig något!)

Presentation

Reflektioner V.41 + 42

VECKA 41:

Här är en kort liten bild-dokumentation över hur jag har experimenterat med Sketchbook Pro's olika inställningar och penselverktyg. Som jag kanske har nämnt tidigare la jag inte något nämnvärt fokus på att det jag ritade skulle bli "bra", utan försökte förstå mer hur jag kunde få de olika funktionerna att jobba till min fördel när jag försökte förmedla specifika stämningar.

Denna vecka började jag även testa den inbyggda animationsfunktionen "flipbook" i sketchbook pro. Under min research veckan innan såg jag inget annat alternativ än att förlita mig på gratisprogram när det kom till 2D-animation. Jag hade redan laddat ned gratisprogrammet 2D-Pencil (och tittat på massa tutorial-videos för det) som verkade funka, om än på en betanivå (Macversionen var tydligen ökänt buggig). Det såg dock tyvärr väldigt krångligt ut att jobba i. Därför var det en grymt stor lättnad att upptäcka att sketchbook pro, som jag redan hade och tyckte om, hade en superenkel animationsfunktion inbyggd i sig. Kruxet var bara att man var tvungen att betala 50kr i månaden för att få åtkomst till det (det var detta tillsammans med ett utökat penselutbud som stod för "pro":et i programnamnet). Efter på-hejning från Anna och mina klasskamrater bestämde jag min tillslut för att faktiskt köpa tjänsten; det gjorde ju allt så mycket intuitivare och roligare.

När jag animerade kunde jag lätt se tidigare frame:s och bygga vidare på rörelsen som jag ville förmedla. Även här ville jag inte göra det onödigt krångligt och pretentiöst för mig genom att göra detaljerade figurer som rörde sig. Därför satsade jag istället på att bara göra en enkel boll och låta dess rörelser/"beteende" vara det som i första hand talade för animationen.

(Eftersom sketchbook pro bråkar med mig och vägrar exportera hela animations-filen, får jag nöja mig med att lägga upp en screenshot på hur min animationsprocess såg ut! Det är ju alltid något!)

I exempelbilderna nedan har jag tagit mig någorlunda ifrån min besatthet av line-art och börjat experimentera mer med lager och färgblandningar/färg-övergångar. Jag har såklart utgått från det jag är bekant med i form av line-art och seriefigurer (för att ha någon sorts grundläggande trygghet att luta mig mot i värsta fall). Jag ser dock detta främst som ett ramverk att bygga på när jag håller på med det som jag faktiskt vill utforska nu när jag har lärt mig programmet; färgblandning och sätt att skapa helhet/"inramning" i bilder utan att behöva använda skarpa svarta "outlines". 

På fredagen hade Lisa och Micaela sin ansvarsdag. Lisa började med sitt upplägg. Som jag förstod det, ville hon se hur vi andra tacklade blandande av färger, i och med att hon själv hade jobbat mycket med olika färgblandningar till sina tavlor. Temat för "lektionen" var att vi skulle visualisera/blanda till olika nyanser av blått/ "vatten". Lisa läste upp olika scenarion som vi fick föreställa oss, där vattnet ifråga hade olika nyans beroende på årstid och tid på dygnet. 

Jag upplevde att formuleringarna av scenariona var intressanta, då de även kändes emotionellt laddade. När jag till exempel hörde "Det är sommar och du äter frukost nere vid vattnet en tidig morgon" fick jag konnotationer till en väldigt ljus och "fräsch" nyans av blått. Det gav ändå någon sorts kul metaperspektiv på sitt eget tolkande, tycker jag. En annan sak som jag tyckte var fascinerande var att jag, när jag väl hade kluddat ut tre-fyra nyanser utan att se dem i kontext med varandra, reagerade på att nyansskillnaden inte var så markant. Detta fick mig att tänka "-Va? Reflekterar jag faktiskt inte närmre över hur färg-miljön runtom mig förändras under ett år?". Övningen var med andra ord lite av en "eye-opener".

Efter färgblandandet fick vi göra lite egna tolkningar av "hav" och "vatten" med pigment från karamellfärg och en färg-bas som Lisa hade gjort själv (se bilden nedan). Själv var jag inte så bekymrad över att något av det jag målade skulle se särskilt realistiskt ut; jag var mer intresserad över hur jag kunde mixa nyanserna och få olika uttryck genom trycket/vinkeln i olika penseldrag/tryck/skvätt. Jag tänkte att jag skulle låta mediumet "föra", helt enkelt.

På Micaelas ansvarstid såg vi en film baserad på Frida Kahlos liv, för att se närmre vilka kopplingar hennes bildspråk hade till Micaelas process och arbete.

VECKA 42:

Denna vecka har jag fortsatt att experimentera i sketchbook pro. Efter (vad jag upplever vara) subtil kritik från Micaela och Anna har jag beslutat att fortsätta med färgblandnings-spåret, men tänker även göra mitt arbete mer abstrakt. Min tanke är att jag kanske under den här sista veckan kan jobba mer med att förmedla känslor/stämningar i abstraktare motiv och animationer, för att gå ännu mer utanför min trygghetszon, avvänja mig mer från olika sorters "safety-nets" i skapandet och släppa prestigen ännu mer.

På onsdagen hade jag och Emelie vår ansvarsdag. På morgonen samlades vi hemma hos Emelie i hennes mangelrum för en photosession. Som jag tolkade det tänkte hon använda bilderna till att måla av oss vid ett senare tillfälle. Vi fick alla sitta på en stol framför ett mörkt skynke med två olikfärgade lampor i ansiktet medan en rökmaskin blåste tjock rök i våra ansikten. Det var kul, och bilderna blev riktigt coola!

(lite behind-the-scenes-footage...)

Efter lunchen samlades vi i ett klassrum och jag hade min "lektion". Jag hade köpt block med post-it-lappar som de andra skulle kunna flippa igenom och göra små animations-tester på. Syftet med detta var väl mest att göra alla lite mer bekanta med hur 2D-animation fungerar (i alla fall så som jag har upplevt att det fungerar). Jag visade lite klipp på lite mer avancerade flipbooks och på animationens olika principer för att uttrycka rörelse. 

Upplägget var dock lite väl kort, vilket resulterade mer i att jag visade olika funktioner i sketchbook pro. Jag kom på i efterhand att jag kunde ha tagit med min ritplatta och låtit alla testa att animera lite i programmet i tur och ordning medan de andra höll på med post-it-blocken. Detta hade nog varit en bra komplementövning, i och med att alla hade relativt små ytor att rita på i blocken; det var svårt att få en ordentlig känsla för animerandet när det inte gick att flippa igenom animationen så lätt och pappret inte var så genomskinligt. 

Reflektion v.38, 39, 40 + färdig stop-motion!

Vecka 38

Jag hade hela veckan innan och i början på denna vecka försökt visualisera hur jag skulle jobba med figurernas skelett och plastilina-leran för att få resultatet så som jag ville. Jag visste efter att ha kollat med mina klasskamrater att just leran skulle bli väldigt bångstyrig och krånglig att jobba med, så jag ville förebygga eventuella felsteg genom att skapa en mental plan för mitt arbete. 

Jag hittade dessutom en pappkartong i ateljén som jag kunde använda till min kuliss. Därefter tog jag med akvarellpapper, tuschpennor, sax, kniv och lim hemifrån för att bygga upp den. Jag tecknade/färglade kulissens delar och klippte ut dem. Sedan försökte jag klistra på dem på kartongen så att de skulle skapa litet av en 3D-effekt. Limmet jag hade tagit med mig hemifrån bråkade lite med mig, men detta löste sig efter att jag hade tappat tålamodet och kluddat på så mycket jag kunde på varje kuliss-bit, så att de tillslut fastnade.

Denna vecka gjorde jag även klart mina figurer. Skulpteringsbiten flöt på utan större besvär: jag jobbade "runt" de eventuella problemen som dök upp; händer och fötter fick förenklade former och jag bestämde att låta figurernas ögon vara stilla hela tiden till förmån för huvudrörelser. Det var även roligt att improvisera med leran och designa figurernas kläder där och då (jag tryckte bland annat fast lite aluminiumfolie på dem för att ge dem lite extra "flare").

Vecka 39

Jag fick låna kamera av Emelie och fick hjälp med att rigga upp den. Därefter tog jag c:a 290 bilder (jag tyckte det räckte. mitt fokus skulle ändå mest ligga på att skapa rörelse i bilder). 

Själva animationsbiten var utmanande men också väldigt givande, då jag hade möjlighet att direkt scrolla igenom mina fotosekvenser efter att jag hade tagit dem. Jag märkte dock att det var svårt att kontrollera ljuset i bilden (eftersom jag kom åt kamerans reglage för ljusinställning ibland). Stativet och kameran flyttade sig också lite, vilket gjorde animationen aningen hackig här och var. Även om jag tejpade kulissen, kameran och kamerastativet, rörde sig allt lite grann om jag råkade stöta till något. Jag lät dock inte detta tvinga mig att fota om allt, utan körde på med mina tänkta sekvenser - det var trots allt skapande av ordentlig rörelse i sekvenserna som jag ville åt, och det tycker jag att jag lyckades med. 

Det enda jag riktigt ångrar i min process så här i efterhand, är att min lösning med att ge figurerna 3 ben inte lönade sig så som jag hade tänkt mig. Tanken var att de skulle kunna gå/stå mer trovärdigt i och med stödet från det tredje benet. Visst, de stod stadigt när de bara stod rätt upp och ner, men  det gick inte att få figurerna att stanna i någon pose där de hade något av benen helt upplyft. Det kändes heller inte särskilt lyckat när leran vid figurernas leder luckrades upp i takt med att jag rörde på dem. Detta kändes dock som ett mindre problem, och kanske något som kanske till och med kunde vara positivt i slutresultatet, i och med att det gav figurerna en ännu mer naivistisk look. 

Vecka 40

Denna vecka blev jag klar med redigeringen av min film (tack vare det här klippet och det här klippet)! Här är den! (Förhoppningsvis tar inte Youtube bort den av upphovsrättsliga skäl som gäller ljudspåret...)

https://youtu.be/9KmWULddGIo