Avslutande Reflektion

Överlag är jag nöjd med mitt slutresultat. Delarna i mitt verk smälte samman på ett tillfredställande sätt på utställningsdagen, och det kändes som att jag inte kunde vara tydligare med sättet jag ville presentera det på. Det blev som en adderad bonus att jag hade missbedömt verkets storlek i förhållande till utställningsytan; den som tog del av verket var tvungen att sätta sig ner framför det lilla bordet för att se alla delar ordentligt. Resten av korridoren var relativt tom, så trots mitt verks lilla storlek, drogs uppmärksamheten till det. 

Alla i klassen som fick ta del av mitt verk, verkade reagera på det och tolka det på liknande sätt. Nu vet jag ju inte hur mycket det berodde på att de faktiskt visste om vilka av mina personliga erfarenheter i Alperna verket byggde på, men jag tror dock ändå att mina tolkningsintentioner hade varit tydliga även för nån som inte visste om de underliggade idéerna. Detta eftersom mitt ljudklipp till stor del tjänade för att sätta tonen/bestämma miljön i min berättelse. 

Om jag ska försöka se förbättringspunkter i min arbetsprocess, kunde jag kanske ha försökt mer att ta mig ur mitt eget huvud för att förverkliga/pröva mina olika idéer. Nu blev det ju så att jag snarare gjorde en sorts ritning över mina olika koncept. Sen hade det kanske varit bra om jag hade kunnat torka ler-kärnan i min skulptur på något sätt, så att jag hade sluppit limma på massa papper på dess undersida (i slutändan läckte dock fukten igenom dem ändå). Papprena tog ju liksom bort lite av skulpturens samhörighet med bordet.  Ännu en punkt jag hade velat utveckla är färgschemat i bakgrundsbilden. Jag inkorporerade visserligen konceptet med färgerna som visuella representationer av olika delar av min ljud-berättelse, men det kändes som jag "slängde in det" i slutet mer som lite "strössel på toppen". Jag hade velat utveckla det mer på något sätt..

Nedan: några bilder från utställningsdagen.

(här ser man det vita, störiga pappret jag satte under berget för att hindra fuktskador på bordet)

Amanda (som opponerade på mitt arbete), Anna och Katti sa alla tre att de hade velat se en större bild bakom skulpturen, för att de skulle kunna känna att de "sögs in" mer i verkets helhetsupplevelse. Detta är någonting jag håller med om (och gärna hade ordnat), men jag hade bara tillgång till en A4-skrivare, så tekniken begränsade det lite för mig. Kristian nämnde dock att jag hade kunnat skriva ut stort på HDK:s skrivare. Det är bra info att ha koll på i framtiden!

Mitt verks övergripande stil gick bra ihop med stilen i utställningsmiljön.

När Anna och Katti gav mig respons sa båda att de hade kunnat tänka sig mitt verk stående mer i mitten av utställningsytan. Jag insåg att det antagligen var mina eventuella OCD-tendenser som hade hindrat mig från att se att ett sånt presentationssätt också skulle kunna funka. Nackdelen hade ju då i och för sig varit att jag hade fått svårt att applicera bakgrunden med färgerna och bergen. Anna sa dock att jag i så fall hade kunnat representera åtminstone färgerna via trådar som hängde ner till marken från under bordet; ett sorts "bergets rötter", om man så vill.

Tyvärr har jag inte hittat nån bra sida att lägga upp min ljudfil på som inte kräver att jag måste bli medlem osv., så ljudet får tyvärr utebli här.

Mera process-bloggeri

tjaba! här är lite bilder på delarna av min slutliga installation!

"berget"

nån sorts bakgrund för att förstärka kontexten i installationen lite.

en "piedestal" för att presentera installationen i sin helhet.

Jag har även spelat in ett ljudspår som skall lyssnas på i samband med betraktandet av mitt verk. Jag vet inte riktigt hur jag ska länka det här, men jag kanske kommer på nåt sätt längre fram!

Art now/How to be an explorer of the world + workshop

Här kommer min workshop-uppgift, inspirerad huvudsakligen av How To Be an Explorer of The World, då jag hade svårt att knyta an till/inspireras av verken i Art Now gentemot min bästa spontana koncept-idé. I How to be an explorer hittade jag en uppgift som satte igång mina tankebanor:

"YOUR FAVORITE STREET:
go to your favorite street. if you can't go there physically, then you can visit it in your mind.
map it out on a piece of paper. then describe (or otherwise document) everything in detail: the shops, houses, street signs, trees, etc."


Den här uppgiften fick mig att komma ihåg ett tv-program jag såg för ett tag sedan. Det var en sorts mashup mellan stjärnorna på slottet och andarnas makt. Programmet handlade alltså om ett gäng B- eller C-kändisar som åkte ut till ett (påstått) hemsökt slott för att via ett medium få kontakt med bortgångna nära och kära. En av programmets nyckelinslag var då kändisarna fick blunda och visualisera sitt "inre hus", alltså ett sorts förkroppsligande av hur de upplever sin mentala "värld". Mediumet hjälpte dem att tolka sina hus olika egenskaper. I ett fall var det till exempel en kvinnlig kändis som sa att hennes hus hade stora dörrar och högt i tak, vilket tydligen betydde att hon hade lätt för att öppna sig för nya bekantskaper och var allmänt tolerant mot sin omgivning.

Jag tyckte genast att det vore oerhört intressant att slå samman idéerna från teveprogrammet och boken för att sedan applicera det i uppgiftsform på mina klasskamrater. Jag var nyfiken på att se om jag också kunde leka medium och analysera deras olika "hus" för att lära känna dem bättre. Därför spenderade jag första delen av workshopen med att försöka göra dem mottagliga genom att tala till dem suggestivt om deras inre hus medan de blundade, slappnade av och fokuserade på att andas kontrollerat. Här nedan följer mitt upplägg i dess helhet:


1.

*Mörklägg rummet så mycket som möjligt för att tvinga deltagarna gå in i sig själva när de blundar.

*Be dem tänka på att andas långsamt och kontrollerat. "Bestäm/led" dem gärna in i takten, om möjligt.

*Börja tala till dem med en lugn och betryggande ton och be dem lägga alla kommande upplevelser på minnet.

-Du befinner dig i ett svart vacuum. Du tittar runt, men ser ingenting. Allt är svart. Du försöker hålla upp handen framför dig och se en skymt av den, men det gör ingen skillnad - din omgivning är fortfarande totalt mörker. Du skulle lika gärna kunna inte existera så vitt du vet. Du kan varken se 

eller höra någonting. 

*Dramatisk paus i några sekunder*

- Du ser en vit liten prick skymta i mörkret. Pricken är ungefär lika stor som ett nålsöga. Låååååångsamt vidgar sig pricken och blir till ett hål. Du känner att hålet drar dig mot sig, med en kraft lik gravitation. Du är långsamt på väg genom hålet, som vidgar sig mer och mer. 

*En till dramatisk paus*

Du är nu genom hålet och ute på andra sidan. Du står på vägen framför ditt inre hus. 

Du går fram till dess dörr och känner på dörrhandtaget. Hur ser dörren och handtaget ut? Hur känns de? Hur ser utsidan på ditt hus ut?

Du vrider om handtaget och går in genom dörren. Du är nu inne i ditt inre hus? Hur ser det ut där inne? Är det stort? Finns det många rum? Är det högt eller lågt i tak? Finns det särskilda eller konstiga rum? Hur är det möblerat i rummen? Luktar det på något särskilt sätt i ditt hus? 

*Låt dem skapa och uppleva bilden av sitt inre en stund. 5 min räcker.

*"Väck" dem igen genom att gradvis ändra tonen/volymen i rösten till mer vardaglig och be dem öppna ögonen

2.

*Ge dem i uppgift att flödesskriva om sinnesbilderna de fick i sitt inre hus. Låt dem skriva i c:a 8-10 min. 

*Ge dem sedan i uppgift att teckna upp sina hus planlösningar, som de sedan redovisar för varandra i slutet av workshopen.

Här är några bilder från när vi utförde workshopen:

Jag vågade mig inte på att göra någon djupgående analys på någon av husen, så jag bad mina deltagare att istället själva reflektera över efteråt vad deras inre bilder sade dem. Jag antecknade inte vad de berättade, då jag tänkte att den informationen skulle kunna räknas som lite halvprivat, och dessutom vara mest värda för dem själva.

Jag tror min workshop skulle funka bra i praktiken på en lektion i skolan. Vid första anblicken kan man tycka att den är lite enkel och kanske till och med barnslig, men det finns ett större djup i uppgiften om man bara vågar ge sig hän! Det går också att använda workshopen som en sorts avstamp till senare uppgifter i linje med dess eget tema, vilket alltid kan vara användbart.

Veckoreflektion(er), sammanfattning

Jag har tyvärr varit lite dålig på att uppdatera bloggen med veckoreflektioner, men här kommer ett inlägg som förhoppningsvis täcker det mesta i min arbets-/tankeprocess:

Sen starten av det här gestaltningsprojektet har jag haft svårt att komma igång med den rent praktiska delen av arbetet. Jag har istället gjort det mesta "arbetet" mentalt, då jag ofta har brainstormat intensivt (och kanske ibland för kräset - därav att det har tagit sån tid sen jag bloggade. ) kring hur jag vill framställa mitt projekt. Från början tänkte jag göra en enkel audio walk (fast en som inte kräver att lyssnaren måste gå någon särskild slinga/väg) av ljud jag har spelat in under en resa i Österrike. Tanken var (och är fortfarande) att sätta ihop ljudklippen i Garageband och lägga till en berättarröst ovanpå som hjälper till att "dra in" lyssnaren i berättelsen/miljön. Min kompis Fritjof har tillgång till en bra ZOOM-diktafon, så jag hoppas han så småningom kan hjälpa mig med inspelning och klippning. Denna berättelse skall bygga på de erfarenheter/minnen och mentala bilder jag fick under min resa.  Jag har inte börjat slipa på berättarröstens monolog än, men jag har fått klart för mig vilka känslor jag vill förmedla till lyssnaren via den. För att återkoppla till mitt förra inlägg med Bonhoeffers text om dumhet och gott/ont, tänkte jag på nåt sätt inkorporera det som ett återkommande tema i monologen.

Av de olika idéer jag har fått under projektets gång är det tre som har känts mest genomförbara och dröjt sig kvar i huvudet. Jag bestämde mig för att göra en liten "blueprint" av dem, så jag kunde förtydliga för både mig själv (och för dig som följer min arbetsprocess) hur jag har visualiserat dem.

Min "blueprint". Idé 1 är en kartonglåda i vilken jag har byggt en liten alpby i miniatyr. Genom de röda hålen kan man titta in i lådan (som är belyst utifrån genom en lampa riktad in genom ett hål i "taket").  Idé 2 liknar mer ett klassiskt utställningsupplägg, där jag har avbildat minnesbilderna från min resa i tavelformat. Som läget är nu har jag bestämt mig för att köra på min tredje idé om den ensamma bergstoppen/bergskedjan. Den känns mest intressant, då att den har potential att bli komplex men ändå avskalad på samma gång. Sen känner jag att det vore en allmänt cool idé att göra en mindre avbildning av något som är så massivt som en bergskedja. Ofta är det sådana kolosser som ger folk perspektiv på hur små de är i förhållande till naturen/omvärlden, men jag vill istället här "förminska" det stora och visa på storheten i människans relationer och känsloliv. På bilden för idé 3 finns ingen musikspelare avbildad bredvid, men jag har en idé om att ha nån sorts spelare inkluderad nära skulpturen som kan spela upp mina insamlade ljud, och göra upplevelsen komplett.

Jag har sedan jag ritade blueprinten kommit på en till del till skulpturen (därför syns den inte på bilden ovan), som är tänkt att knyta ihop min ljudslinga och skulpturen: jag tänkte hålla papper i olika färger bakom skulpturen och rita ut konturerna på papprena. Sen tänkte jag på något sätt klippa ut och fästa konturerna/mellanrumsformerna på bergskedjan. Detta för att på nåt sätt accentuera "det som finns mellan bergen" - (i det här fallet de mänskliga relationerna/berättelsen) en abstrakt idé som Anna introducerade för mig på en av handledningarna. Jag kanske lägger upp en bild på detta i ett senare inlägg.

En bild för att bevisa att jag faktiskt har gjort något KONKRET för att realisera min vision; jag har köpt lera och verktyg att bygga upp bergskedjan med! (hehe)