Vernissage:en, Opponeringen och min didaktiska slutfråga

I onsdags hade vi i klassen en liten vernissage för att visa upp våra färdiga gestaltningsprodukter. Var och en hade fått bestämma hur de hade tänkt ställa/montera upp sina verk. Vi kombinerade visningen med redovisningen och opponeringen som vi skulle ha tillsammans med handledarna. Jag har dessvärre inga bilder från hur det såg ut i den av HDK:s hallar vi höll till i, men jag hoppas att någon av mina eminenta klasskamrater lägger upp det på någon av deras bloggar. 

Det är svårt att komma ihåg all feedback jag fick från alla när det var Lianas tur att opponera på mitt arbete. Jag kommer dock ihåg att hon sa att hon uppskattade min detaljrikedom och konceptet rent generellt. Hon tyckte även att placeringen av mina bilder var effektiv, då jag hade djur/frukt/färg-bilderna i mitten och pyntade med mina kopierade skissbokssidor runt om. Hon sa att hon tyckte att det förstärkte mitt huvudbudskap och la mer fokus på det jag ville att betraktaren skulle fundera över. Lianas förslag om hur jag skulle kunna utveckla mitt koncept var att jag kunde göra nån slags seriestripp med nån av mina vänner i sin djurkaraktär. Anna kom också med ett intressant förslag om att jag skulle försöka mig på att göra nån slags kort animation med mina djurfigurer och ha deras riktiga mänskliga röster till. Det lät väldigt spännande, men jag är lite rädd för animation som medium, för att det känns som att man måste vara väldigt skärpt och tekniskt kunnig för att få till mjuka rörelser osv. Sen tog Anna upp frågan varför jag hade valt triptyk-temat till att börja med, och berättade om triptykens manliga och maktkultur-dominerade tradition. Jag blev lite tagen på sängen, då jag inte trodde att det var så genus-betingat. Jag kände mest att det var ett bra sätt att förstärka min tanke om symbolik och symbolernas tydlighet och avgränsning mot varandra.

Jag måste erkänna att det fortfarande känns rätt oklart vad en didaktisk fråga innebär, men jag har gjort ett försök att formulera en efter min uppfattning av vad det kan vara.

Min fråga är: 
-Varför är det populärt i dagens samhälle att ge folk djur/färg/element-avatarer, och varför symboliserar vi vissa naturfenomen, element, färger eller djur med vissa mänskliga karaktärsdrag och egenskaper (hungrig som en varg, att bete sig som ett svin, att säga att nån har en eldig personlighet etc.)? Vill vi bara hitta vår plats i världen? Hur har samhället tagit till sig dessa liknelser, och varför?

(ok, det där var lite mer en EN fråga, men det kändes svårt att komprimera det utan att förlora en del av frågans djup)

tack och adieu

Slutreflektion gestaltningsarbetet

(min kompis Liza)

+

(referenser)

=

(Här är slutresultatet. Jag försökte jobba med mina bläck/akvarellpennor först för färgläggningen, så att tusch-outline:en inte skulle bli så dimmig som den brukar bli. Det funkade, men färgerna blev fläckiga och fula när jag målade ut dem med penseln. Jag har fortfarande svårt för akvarellteknik, verkar det som. Jag hade åtminstone prövat ett annat sätt att få färg på bilden. Jag var inte nöjd, dock, så jag målade över tröjan och håret med promarkers. Antagligen lägger jag till lite mer detalj-streck så snart bläckplumparna runt om i kanterna har torkat. Det känns lite väl avskalat för tillfället. Jag märkte också att huvudet hamnade lite väl långt upp i förhållande till axlarna, men jag skiter i det. Det kan lika gärna vara en artistisk touch, bara.)

(En till liten skissboks-grej jag gjorde härom natten. Jag började skissa vid 21:30 och var vid 02-tiden helt mosig i skallen efter att ha målat alla detaljer. Sov gott gjorde jag i alla fall.)

Nu till reflektionen!:

Vad/hur/varför lärde jag mig under gestaltningsperioden?

- Under tiden vi har jobbat med våra projekt har jag lärt mig att det kan vara både jobbigt och skönt att ha såpass mycket tid att förfoga över på egen hand. Det har känts gött att kunna vila och tänka vissa tidsperioder då jag har klankat ner på min egen skapandeförmåga för hårt. När jag vilade en stund kom idéerna plötsligt till mig, och jag började känna mig säkrare på att jag skapade nåt mer kvalitativt och uttänkt. Det kändes också skönt att ha min skissbok som ett litet sidoprojekt som jag kunde experimentera med och rita i. Detta för att lätta på pressen som kom med att man skulle ha ett stort och väl utformat slutresultat. Även om jag inte fick ur mig många teckningar som tvingade mig att utvecklas inom det jag är dålig på att teckna (händer, fötter, perspektiv, etc.) känns det ändå som att jag har kommit några myrsteg närmare i rätt riktning. Under tiden jag har hållit på med djur/frukt/färg-bilderna har jag fått tänka över ordentligt vad jag ville säga med mina verk. Jag har funderat över varför jag associerar vissa folk med särskilda färger och vad för symbolik som färgerna i sig kan ha. Jag hörde från min mor, som i sin tur hade hört det via ett radioprogram om synestesi, att de människor man förknippar med varma färger såsom röd och dess närliggande färger i färgskalan är folk man tycker om extra mycket. Jag upptäckte att jag nästan skulle kunna ha haft färgen röd på de flesta jag ritade av, men att jag tog färgen som kom till mig i andra hand mest för att få lite variation. 

Jag tror att jag ändå har haft ett rätt bra upplägg på mitt arbete, och inte tagit mig vatten över huvudet. Det var en av de första sakerna jag tänkte på när de andra började prata om skulpterande och oljemåleri. Jag ville se till att jag var så produktiv som möjligt med den skapandeförmågan jag har. Man kan kritisera min approach och invända att jag kanske inte har gått så mycket utanför min trygghets-zon, men jag upplever ändå att jag har uppbådat det mod jag har kunnat och jobbat inom rimliga gränser. Jag hade fått spader om jag hade börjat måla stora oljemålningar för första gången i mitt liv och att jag inte skulle kunna förmå mig att stå för slutresultatet. Jag känner att jag efter att ha jobbat "smått" och varit nöjd har fått samma dos utveckling som jag skulle fått om jag hade jobbat "stort" och hatat det.

I min process har jag även lärt mig att en bild inte behöver vara helt meningslös bara för att den inte ser snygg ut när den är halvvägs klar (Jag har haft det lite som måttstock innan: "-Men nu börjar den väl ändå se helt ok ut?"). Man kan alltid som i mitt fall gå in i efterhand och rita lite pillgrejer för att förstärka de visuella uttryck man inte lyckades förmedla innan. Bläckfisken ovan är ett exempel på detta. Från början var den bara en abstrakt form som jag lekte (jag skar bort områdena på föregående sida som omgav min iron man-teckning och fyllde sedan i luckornas konturer på sidan bakom) lite med för att se hur mycket jag kunde påverka en satt form att uttrycka skugga, textur och djup. Min för tillfället största idol, Mike Mignola, är väldigt duktig på detta, och jag vill också gärna bli det.

Och som med allt jag gör och har gjort hittills på HDK, har min tro på att "älska det fula" i det man gör stärkts! 

Det var alla tankar jag hade i hjärnan när det gällde den här frågan. Om handledarna vill ha lite mer text kan jag kanske mjölka ur lite till efter respons imorgon!

Titeln på mitt projekt/mina verk: 
Det har vart svårt att komma på ett samlingsnamn på alla mina grejer. Är det för pretto att ge den en engelsk titel? Eller skall jag ha en svensk? Jag har en av varje som jag kan pröva på handledarna och mina klasskamrater, så vi får se vilken som passar bäst: "Djuret, frukten och den heliga färgen (med omnejd)" eller "Beastly buddies - fruity friends - color comrades + loose ideas" det senare förslaget är väl lite halvseriöst...

Veckoreflektion (inför handledn.) V.19

Yo! Det här inlägget blir en liten bildbomb. Rent mentalt har den här veckan känts seg. Jag har som så många gånger innan ifrågasatt min kreativa och konstnärliga förmåga och tyckt att jag inte har fått ur mig nåt kvalitativt. Men jag är åtminstone stolt över att jag tog mig i kragen och jobbade i större format (A3). Det fanns både lätta och svåra aspekter med det, men min slutsats är att jag antagligen borde göra det oftare! Min detaljbesatthet var lättare att få utlopp för och jag slapp sitta med näsan i pappret för att göra vissa detaljer.

Nu har jag tre karaktärsteckningar klara i alla fall. Förhoppningsvis blir det en fjärde om tiden tillåter, men vi får se. 

Referensbild på min barndomsvän Simon

Kroppen avritad någorlunda

Djurhuvud-referens. Simon var en Iller/vessla kom jag fram till. Illern var dock bättre att rita av, så jag körde på den.

Slutprodukten. Jag tog inspiration från Kattis förslag om att göra upplägget som en gammal skolplansch på typ växter. Jag tog Simons olika attribut och kategoriserade dem med latinska namn. Korset slängde jag med också, för att hans tro känns väldigt kännetecknande för honom. Sen droppade jag på några droppar akrylbläck för att göra en ny tolkning på hur jag kan visa färgen för personen ifråga.

I skissboksarbetet blev jag lite nyfiken när jag såg att Lisa höll på med akrylbläck, och köpte mig en flaska, doppenna och stift. det var knixigt, men det kan nog se bättre ut när jag fått kläm på det.

jag la till lite onödiga streck bakom min gamle gubbe så det blev lite tydligare bakgrund/textur-feeling

och en ofärdig skiss på Iron Man. Jag kollade på Avengers-filmen dagarna innan och fastnade för hans dräkts grymt feta design.

Nu har jag börjat tänka på hur jag har tänkt presentera det hela: först och främst vill jag inte göra nåt skitavancerat i onödan (typ projektorer och liknande). Jag vill helst av allt typ bara trycka upp djurbilderna med tejp eller kludd på nån vägg utan ram eller nåt. Då får de ju lite mer rå feeling, men det kanske får betraktaren att börja tänka på om det avskalade i sig har nån mening, och mina verk får inte förmedla sin essens ordentligt då de inte får 100% uppmärksamhet. Det är segt. Men det känns ovärt att lägga massa pengar på ramar. Men om jag ska ha kvar tavlorna eller ge bort dem är det kanske värt, i och för sig. 

Jag vill att betraktaren genom att titta på mina bilder skall börja fundera på sambandet mellan färgen, frukten, personen och djuret. Min förhoppning är att de tänker på tillfällen de själva har liknat andra vid attributen jag tar upp på liknande sätt. Jag hoppas att de börjar fundera över hur de ser sina vänner och bekanta, och varför!

Max klisterlapp är problematisk också. I och med att jag har bytt approach tre gånger nu har jag inte lyxen att kunna presentera alla bilderna på samma sätt (om jag nu inte kör på min första idé med att fota max bredvid sin bild, printa ut den och sätta den bredvid de andra). Hmmm. Vi får se vad de andra har att säga om det hela under handledningen imorrn.

Goodbaj.