Assignment #5

Ta dig till en okänd plats, 

appropriera den, 

var där en ganska lång stund,

 försvara den, dokumentera.

Jag och min vän Simon tog en promenad i Slottsskogen och hittade en plats där som jag inte kände till sen innan. Om det inte syns på bilderna så är det nån sorts eldstadsliknande konstruktion. Det gick en ränna från eldstaden nerför en sluttning/stenformation, och det är den man ser i den nedre bilden.

(Approprierar mig på/till platsen)

(Försvarar platsen)

Jag valde plasten för att den kändes inspirerande och påminde mig om när jag och Simon var mindre och lekte med pinnar i skogen. Vi brukade hitta ställen som man kunde bygga upp en fantasibild på. I det här fallet tänkte vi att eldstaden var en sorts borgmur man kunde skydda sig bakom för att sedan slå ner annalkande fiender (som givet skulle komma uppför bergssluttnings-sidan). Det är väl det jag har att säga om bilderna tolkningsmässigt. Resten är upp till er att tolka! 

Veckoreflektion V.8

Tisdag:

Vi pratade runt kurslitteraturen (Skolan och Den Radikala Estetiken) och hade sedan en workshop som relaterade till litteraturens tema. Vi fick div. material till vårt förfogande och skulle bygga strukturer som kunde ha en tolkningskoppling till det vi läst. Jag jobbade med kristian, och vi byggde ett hus som symboliskt nog åt upp eleverna/människorna som gick in i det, för att sedan spy ut dem i form av smutsig rök. Vårt budskap var väl egentligen att eleverna har väldigt mycket begränsningar på sitt kreativa skapande, och att det kan vara skadligt att bara utbilda elever i ett produktivitetssyfte där bara attraktivitet på arbetsmarknaden spelar roll.

Tyvärr glömde jag ta en bild på mitt och Kristians bygge, men här var lite bilder på hur hela spektaklet såg ut:

Onsdag:

Vi hade en lektion i bildanalys, och delades in i grupper med varsin bild att analysera. Det var intressant för mig, då jag inte direkt har gjort någon djupdykning i ämnet bildanalys tidigare. Vår grupp fick en religiös bild vars komposition jag först inte såg någon djupare mening i, men sen påpekade vår föreläsare att det fanns "dolda trianglar" i bilden. Mina gruppkamrater (Hanna, Amanda och Micaela, tror jag det var?) hade intressanta synvinklar på bilden, tyckte jag också. Amanda tyckte till exempel att Jesusbarnet som låg i nedre mitten av bilden såg obehagligt och dödfött ut, medan jag bara tyckte att alltihop såg varmt och mysigt ut.

Torsdag:

Idag skulle vi få vårt fjärde assignment. Men icke. Vi fick ett femte(????) av Mattias för att sedan bli tillsagda att det inte gällde förrän nästa vecka. Jahapp? Vad gör man då? Sen får vi PIM av Anna som säger att vi får ASSIGNMENT 4 på fredagen. Ok, gött. Lite stabilitet. Jag gjorde hursomhelst ingenting den här dagen för allt kändes för snurrigt organiserat.

Fredag:

Vi får ETT TILL assignment 5(???), som tydligen skall redovisas på måndag? Eller är det det vi fick på torsdagen som skall redovisas DÅ? Det var väl tills nästa vecka? ergkjhdrtlgkjbsljhbtlrjghkbjagfattaringenting. Skäms på er, assignment-ledningen!

Gallerireflektion (ännu en 3-i-1-session)

Som jag skrev i mitt tidigare inlägg var jag, Kristian och Amanda på 3 gallerier i Vasaområdet. De var bussiga och hängde med mig, eftersom jag hade missat att gå på galleri på torsdagen. Jag minns tyvärr bara 2 av namnen på gallerierna: Galleri Backman och Galleri Ferm. Sen har jag även svårt att minnas vilka verk som hör till vilket galleri. När vi gick runt och kollade fanns det tyvärr inga indikationer på vem det var som hade gjort respektive verk och vad de hade för konstnärlig bakgrund. Nåväl. Här kommer lite bilder på grejer som jag tyckte var coola:

Jag tycker att det känns som att den här kvinnan är på väg nånstans genom nåt sorts rött, stressigt tomrum. Det kanske representerar ett passionerat levnadssätt eller en allmänt hetsig tillvaro. De svaga, vågräta linjerna indikerar nån slags rörelse för mig, och det ser ut som att det skvätter färg mot hennes ansikte för att hon rör sig så fort. Jag tänker mig att hon rör sig genom ett regn, fast regnvattnet är färgat.

Det här tolkar jag som en dekonstruktion av modetidningsvärlden. Det känns som att konstnären vill att betraktaren skall se att man kan plocka isär de tankar och ideal som tidningarna ofta vill trycka på läsarna för att göra sig en egen bild av dem och vad de kan representera.

Den här bilden känns väldigt deppig och limbo-aktig i känslan den förmedlar. Jag ser polarisar som smälter och en sotig himmel ovanför dem.

Här får jag däremot nästan lite festliga vibbar. Den blåa färgklicken längst upp till vänster ser lite ut som en ballong, och den vita formen till höger i mitten ser ut som en kaffekopp. Jag får känslan av att vara på någons födelsedagskalas.

Det är oklart för mig om det här är ett självporträtt eller en bild på någon annan, eftersom jag aldrig hittade någon text som ackompanjerade bilderna. Det känns hur som helst som att konstnären vill anonymisera karaktären och samtidigt "beväpna" den, genom att ikläda den en romarliknande hjälm som döljer ögonen och en stor del av håret. Den metalliska formen på axeln liknar också nån sorts rustning, tycker jag.

Posen och nakenheten i det här verket fick mig att tänka på om det fanns nån sorts religiös baktanke med det. Figuren är ansiktslös, naken och kurar ihop sig medan den tittar upp mot skyn. Jag tänker mig att den representerar människans nakenhet och obetydlighet när man jämför henne med Gud. Den här skulpturen påminde mig för övrigt om en bildsekvens från (den absolut sevärda) filmen The Cell. Den gav mig mardrömmar i flera veckor efteråt när jag först såg den vid 12-13 års ålder.

De här taxarna tyckte jag var den charmigaste behållningen. Jag ser dem som en underlig pansarvagnsliknelse. Pansartaxar, typ. De kan ta sig fram i terräng tack vare gympadojjorna på framtassarna och skjuta farliga grejer ur sina "kanoner" på ryggen. En annan tolkning skulle ju kunna vara att de är löpartaxar som skall ut och springa marathon. Då gäller det ju att vara redo med flaska, gympadojjor, handduk och allt?

Veckoreflektion V.7

Måndag: 
vi gick på på Fredrik Gunves föreläsning om samtidskonst. Han snackade mest om den historiska aspekten av samtidskonst och visade upp/tipsade om många samtidskonstnärer som hade gjort vad som i mitt tycke skulle klassas som radikala och urballade performance- och fotokonstverk.

Tisdag:
Stilleben-workshop med Mattias. Vi ritade av objekt ur olika vinklar i 1-4 minuter var. Sakerna låg på ett bord i mitten av klassrummet, och vi var utplacerade på stolar runtom bordet. Vi hade massa A4-papper, en tunn tuschpenna, en stor whiteboardpenna och vanlig blyertspenna till vårt förforgande. Ibland "tvingade" Mattias oss att använda oss av vissa material- och utförandekombinationer för att vi skulle tänka mindre på att våra målningar skulle bli stereotypt "snygga". Det viktiga var att fånga det man såg i grova drag. Såhär i efterhand kan jag säga att det antagligen var veckans (om inte terminens) roligaste, produktivaste och mest givande lektion. Det var så mycket som hände hela tiden, och man var tvungen att sitta på helspänn för att kunna verkligen fånga essensen i det man såg. Självklart blev många av mina bilder riktigt kassa, men man tänkte till slut att "DET GÖR INGET", och DEN känslan är jävligt skön och nyttig att ha med sig. Man tränar liksom upp det positiva skapandetänket samtidigt som avbildningsförmågan och bildminnet. Jag kunde inte låta bli att associera till proffsiga idrottare som tränar sitt psyke på liknande sätt. De kan ju liksom inte låta ett dåligt kast eller hopp sänka dem och hindra dem från att glänsa när de verkligen kan få till det. Workshopen var som sagt även en bra spark i arslet när det gäller produktivitet, i och med att man verkligen köttade fram typ 20-25 versioner av stillebenet. Efter dagen var jag riktigt sugen på att måla mer och bara blaja loss lite former på papper.

Onsdag:
Assignment #3. Jag var den enda som inte hade dokumenterat min uppgift i bild/film, utan endast i text. Jag såg den mer som en sorts halvprivat fysisk kroppsövning som var svår att faktiskt dokumentera eller  utföra måleri-mässigt. Jag fick feedback om att jag kanske skulle kunna ha dokumenterat mina känslor under utförandet lite mer, och om att det var coolt och bra att jag hade approach:at uppgiften på ett sånt annorlunda sätt till skillnad mot de andra.

Torsdag:
På torsdagen hade vi egentligen gallerireflektion, men pga komplikationer blev inte besöket av för min del.

Fredag:
Här hade vi ett intressant sokratiskt samtal om Makode Lindes uppmärksammade skrikande tårta föreställande en svart kvinna. Vi pratade bland annat om frågor om huruvida vi själva hade kunnat skära i tårtan med gott samvete och vart vi i så fall hade börjat skära. Vi analyserade också varför det var så många som skrattade åt verket och om detta var någon sorts försvarsmekanism för de i huvudsakligen vita kvinnorna som var närvarande vid utställningen.

Jag kompenserade för torsdagens "frånvaro" och gick på 3 gallerier i Vasa-området med Kristian och Amanda. Jag kommer inte ihåg alla namn eller vilka bilder som hör till vilket galleri, så att säga, men jag vet att det var 3 stycken i alla fall! (Läs mer om detta i kommande inlägg)

Assignment #3

SÄTT RYGGEN I LJUSET

GÖR ORDEN TYDLIGA

VÄND UTÅT

BÖJ ÖVER

OCH STRÄCK

NU - SJUNG SÅNGEN

BIND IHOP DET VIKTIGA

FÄST DET PÅ DIG

UPPREPA ALLT 1, 2, 3, 4 GÅNGER 

Okej, för det första kan jag säga att jag antagligen aldrig har fått en så flummig, tolkningsbar och abstrakt uppgift i skolan någonsin. Men, men. Jag gör ett försök att konkretisera den. Here we go!

Jag satte mig på golvet med ryggen mot min upplysta balkongdörr. Sen stretchade jag och spelade/sjöng igenom en låt (Long Time Gone) av Darrel scott på gitarr typ 4ggr. Kunde vara bra övning, tänkte jag, eftersom jag tänkte spela den på Open-mic-night på Dubliner Järntorget på måndag. Jag försökte relatera till texten så gott jag kunde ("Fäst det på dig"), och tycker jag lyckades rätt bra att känna "feelingen" Scott vill förmedla.

Reflektion V.6

Inledningen på veckan bestod i att vi hade en gemensam diskussion kopplad till rapporten Intryck, Uttryck, Avtryck. Vi fick frågan om hur/när vi lärde oss att prata/skriva/rita och av vem. Det tyckte jag var väldigt intressant. Jag minns inte riktigt vad min grupp kom fram till i den frågan, men det tror jag var för att vi inte egentligen kom fram till nåt, eftersom alla hade olika erfarenheter. Jag har fått höra från min mor att mitt pratande var som att någon hade vridit på en knapp. Det fanns inget gränsland mellan något sorts baby-prat och mitt rena prat. Antingen pratade jag inte alls eller så pratade jag rent, typ.

Sen tänkte jag på hur min rit-utveckling har sett ut. Jag målade ju och pysslade på dagis, och då var det ingen stor grej med det, men när jag började förskolan tog det fart. Min bästa kompis Simon och jag har gått i samma klass från förskolan till nian, och han har alltid varit duktig på att måla. När vi var mindre var det nästan som en statusgrej: Simon hade coolast fantasi och kunde förverkliga den på häftigast sätt, och detta gav honom makt i form av acceptens och att alla ville leka med honom. Jag ville såklart vara lika ball, så jag bestämde mig för att jobba på mitt ritande tills jag förhoppningsvis skulle bli lika bra. Där är en intressant koppling till att man utvecklar bildspråk som ett maktverktyg. 

I tisdags lånade jag boken om abjekt konst för att sedan på onsdagen jobba på vårt andra assignment (mer info i tidigare inlägg).

Vi hade också ett intro i gestaltning, där vi fick jobba med ordet JAG och associera i flera led till vad vi förknippade med ordet, samt vilka associations-ord/leksaker vi skulle kunna välja för att symbolisera oss själva. Alla fick markera sitt personliga "revir" med tejp och ställa upp 2 leksaker tillsammans med JAG-orden. Jag missuppfattade kanske uppgiften, för mitt slutresultat sa egentligen inte så mycket om mig själv. Jag ville mer få fram ett koncept. Orden jag valde var "System/Känsla/Karaktär". När vi sedan fick feedback i form av en lapp med ett för reviret symboliserande ord på från varje person, fick jag få lappar som jag tyckte överrensstämde med vad jag försökte förmedla. Men det är ju också intressant, egentligen. Det kanske är "så" jag är? Det kanske är en undermedveten projektion av min personlighet? Jag har ingen aning, men det är kul att spekulera i.

(Det stora bordet i mitten med alla leksaker var mitt revir)

Fredagen handlade om försvarsmaktens reklamkampanj "Vad håller du på med?". Vi hade ett sokratiskt samtal runt frågan "Om det blev krig i Sverige, skulle du ta värvning?", som jag tyckte var väldigt intressant. Personligen fick jag hålla mig själv tillbaka lite, då jag ville prata hela tiden. Det kanske mest intressanta tycker jag var de olika vinklarna folk hade på frågan. Micaela var den enda som sa klart och tydligt att hon hade kunnat ta värvning och skjuta på folk om hennes familj och landplätten Sverige var hotade. Kristian hade en bra tanke om att han kanske hade gjort det med beroende på grupptrycket och den egna familje-ideologin runt Sverige som land. Själv kom jag fram till att jag är för vek för att kriga, så jag skulle inte ta värvning om jag inte blev absolut tvingad till det. Ingen landplätt är enligt mig värd att försvara om man får behålla sitt liv och sin familj någon annanstans. Jag tror att tanken med att lägga in mycket patriotiskt värde i en bit land och i folket som bor där bara underblåser och skapar misstanke gentemot andra.

  

 Sen får jag säga att jag blev rätt provocerad när jag såg de här affischerna. Vissa av dem kan tyckas vara rent meningslösa sysslor, men som jag ser det försöker försvarsmakten förminska populärkulturens/den allmänna kulturens värde hos folk. Genom att ställa sysslorna på affischerna i relation till de givet moraliskt korrekta exemplena "Vi bygger upp nya broar i krigshärjade land, ger sjuka vaccin och räddar världen från AIDS, malaria samt ditt och datt." ger folk dåligt samvete för att de håller på med grejer för att göra sitt och andras lokala liv mer lätt/värt att leva. Jag tror att det är de små sakerna i tillvaron som gör det, och jag tror att människan aldrig kommer må riktigt bra. Vi strävar efter att få det bättre hela tiden, oavsett om vi är fattiga barn i afrika eller rika schtekar-kids i smögen. DET ÄR ALLTID NÅT SOM SAKNAS. Därför tycker jag att försvarsmakten gör ett stort misstag genom att trycka ner gigantiska, vinklade moralkakor i det svenska folkets halsar. Jag sa inte så mycket av det här i vår diskussion för att jag ville vara så öppen som möjligt för andras ungångspunkter och synvinklar, men jag tänkte att jag ändå kunde spy ur mig den här ventilationen här på bloggen.   

Assignment #2

Tjena monsterdiggare. Idag har jag jobbat med uppgiften "Ät lunch med någon du känner och diskutera din framtida bildlärarroll. Teckna av resterna."

Det blev inte så mycket till lunch egentligen. Jag och min flickvän tog en kopp kaffe, och det här är resultatet av "resterna":

Jag tänkte ändå "Jomen jag kan ju måla av kaffekoppen i akvarell. Det bör väl vara hyfsat lätt, även om jag suger stjärt på akvarell. Man måste ju öva. Jag kanske till och med lyckas den här gången!". Hah.

Men icke. Jag gled som vanligt in i mina färgmässigt superdistinkta bojor. Det är väl meningen att akvarell ska se luftigt och ljust ut egentligen, men om man som jag inte har något tålamod när man skall vänta på när färgen torkar mellan varven blir det sådär. När jag såg hur uppfuckad bilden blev dönade jag även på med en massa svart tuschpenna (ännu en stilistisk boja för mig, antar jag). Tredimensionaliteten går ju att ifrågasätta rätt mycket, också. Nåja. Det funkar.

Hursomhelst.

När vi började prata runt uppgiften frågade min flickvän mig vad jag trodde att jag skulle bli för typ av bildlärare. Som jag nämnde i tidigare inlägg tror jag att jag skulle vara rätt lik den "gamla skolans" bildlärare som baserar undervisningen mycket på material och tecknings/målar-tekniska uppgifter. Jag har insett att jag nog är rätt materialkåt och ser bildämnet som ett lite mer praktiskt hantverksämne. Jag har troligen präglats av när jag var yngre och lärarens inställning när jag själv hade bild i skolan. Efter min tid på HDK har jag insett att det även kan vara väldigt bra att låta elever analysera och tolka bilder/bildspråk, för att förstå andras konstnärliga uttryck såväl som hur de skall föra fram sitt egna på bästa sätt. Så missförstå mig rätt: jag gillar att jobba med material, men skulle antagligen utgå från någon slags kombination av de analysteoretiska och praktiska aspekterna i ämnet.

Bokreflektion

Jag valde den här boken; Abject art - repulsion and desire in american art. Jag har inte sett så mycket "äcklig"/obehaglig/upprörande konst i mitt liv hittills, så den tedde sig intressant för mig. Jag fascineras ibland av hur depraverade människor kan bli och varför, och den här boken verkade absolut innehålla lite nasty stuff jag kunde gotta mig i. OBS, jag är inte sjuk i huvudet (tror jag i alla fall...).

Här har ni nåt väldigt intressant appropå människor som inte riktigt har alla indianer i kanoten:

Interview with a cannibal 

Han är inte dömd så vitt jag förstår, och folk har approach:at honom att göra serietidningar och skriva böcker om sin upplevelse. Är det nån sorts konst? Är det det abjekt konst innebär? 

Veckoreflektion(er)

V.4

Den här veckan började vi med de sokratiska samtalen. Jag kunde gissa mig till lite hur upplägget skulle se ut. I filosofikursen jag läste på gymnasiet lärde vi oss en del om sokrates. Det jag visste räckte för att veta att samtalen antagligen skulle kunna upplevas som frustrerande och omöjliga, men därmed inte sagt att det inte skulle kunna vara ett produktivt och intressant sätt att arbeta på. Jag har tidigare haft ganska lätt för att bli irriterad och utgå för mycket från mina egna perspektiv i debatter och samtal. Jag hatar i regel debatter, för att det känns som att de ALDRIG leder någonstans. Det är bara två parter som försöker övertyga den motsvarande parten att den/de har rätt, och ingen vägrar släppa på sin övertygelse och ta till sig något konstruktivt av det hela. Som jag ser det står man bara och skallar en vägg. Därför var det riktigt skönt att få veta att sokratiska samtal inte bygger på något sorts debatt-tänk. Det handlar mer om att spekulera i olika möjligheter och utgångssätt för att lära sig mer om hur man kan tänka och utvecklas filosofiskt. Det finns liksom inga rätt och fel, heller. Jag känner att jag har blivit mer tolerant och öppen för andra vinklar på saker och ting, och det känns änna bra! 

V.5

Under vecka 5 fick vi vår första assignment, och det gick rätt bra. Jag hade hjärnsläpp när jag skulle komma på farliga platser, men lyckligtvis var ödet på min sida och en polisbil uppenbarade sig när jag var på väg till centralstationen för att åka hem.

Vi skulle också läsa rapporten "Intryck, Uttryck, Avtryck" denna vecka. Jag tyckte Gunnar Åséns del var mest intressant, där han la fram lite om bildutvisningen genom historien. Jag har sen vi fick reda på att vi inte kommer ha någon materiallära varit oerhört frustrerad då jag hade hoppats få utvecklas praktiskt i mitt målande och inte bara filosofiskt och teoretiskt. Jag har velat ha en utförligare och vettigare förklaring till varför vi i hela friden inte skall få möjlighet att utvecklas på det planet också. I Åséns artikel togs dock aspekter upp av hur historien har visat att man inte bör vara för materialkåt, och det kändes som att den lugnade mig lite. Men suget finns fortfarande kvar. Nåväl. Jag får väl jobba med den biten själv eller med mina klasskamrater. Vad jag förstår så är de också sugna på att bli mer praktiskt kunniga i bildämnet.

I fredags såg vi performance-stycket 4.33 av John Cage och jag och Anders var sokratiska samtalsledare. Det kändes som att vi skötte vårt jobb bra och att alla fick prata, tänka efter och nå de gruppbestämda/individuella målen. Jag känner att jag ännu inte har koll på vart ramarna för ett sokratiskt samtal är, så jag frågade när det kändes som att jag ställde "fel" frågor och samtalet var på väg i "fel" riktning. Det blev mest positiv feedback från lärarna, så det känns ju i alla fall tryggt såhär i efterhand.

   

Galleri-reflektion (3 i 1)

Jag och mina klasskamrater Pontus och Kristian drog till GBG's konstmuseum och tittade på 3 utställningar. Den första vi tittade på var en utställning av Klara Kristalova:

 Jag tror att den här skulpturen går att koppla till diverse häxor som har gestaltats i sagorna man hörde när man var mindre. Häxan i Hans & Greta kastas ju i slutet in i sin egen ugn där hon smälter och brinner upp. Man kan också dra en paralell till häxan i Trollkarlen från Oz, som smälter när hon kommer i kontakt med vatten.

Den här skulpturen fick mig att minnas en mytologisk saga jag hörde när jag var mindre. Jag tänkte på den grekiska(?) myten om bröderna Romulus och Remus, som diades och uppfostrades av en varghona. Detta kanske är någon sorts nordisk variant på det hela, men det är tydligt att det är nån sorts sagomotiv, i alla fall. 

Den "kluddiga" och nästan lite läskiga designen på ko-människan påminde mig om ett klipp från en av mina absoluta favoritfilmer; Tekkonkinkreet. Kolla HÄR

Verken är ofta inspirerade av myt- och sagomotiv och inkorporerar ofta bilder från såväl populärkultur som konsthistoria. De skulpturer vi såg var utförda i en sorts naivistisk och barnslig stil, men hade samtidigt något mörkt och mardrömslikt över sig. Det var uppfattningen jag fick, i alla fall.

Jisses, det här blev ett långt inlägg, men bare with me - jag har mycket skrivande att ta igen här...

Nästa utställning vi gick på var en av Caisa Von Zeipel. Även hon hade gjort mycket skulpturer, dock mest av människor som var aningen större än en människa i naturlig storlek.

"Tjejspyan"

"Seconds in ecstasy"

Jag tolkade det som att Von Zeipel ville belysa det makabra och dekadenta som finns i vissa människors vars liv har gått utför socialt och psykiskt. Alla skulpturer var magra, halv- eller helnakna, hålögda och befann sig i situationer som kunde upplevas som förnedrande och obekväma för den/de inblandade.

Sist av allt såg vi en fotoutställning av Taryn Simon som hette An American Index of the Hidden and Unfamiliar.

 (Texten nedan satt bredvid bilden)

 (Texten nedan satt bredvid bilden)

Jag har inte så mycket att säga om de här bilderna, förutom att det tycks som att Taryn Simon verkar ha velat uppmärksamma diverse upprörande/fascinerande beteenden och företeelser runtom i världen.