Överlag är jag nöjd med mitt slutresultat. Delarna i mitt verk smälte samman på ett tillfredställande sätt på utställningsdagen, och det kändes som att jag inte kunde vara tydligare med sättet jag ville presentera det på. Det blev som en adderad bonus att jag hade missbedömt verkets storlek i förhållande till utställningsytan; den som tog del av verket var tvungen att sätta sig ner framför det lilla bordet för att se alla delar ordentligt. Resten av korridoren var relativt tom, så trots mitt verks lilla storlek, drogs uppmärksamheten till det.
Alla i klassen som fick ta del av mitt verk, verkade reagera på det och tolka det på liknande sätt. Nu vet jag ju inte hur mycket det berodde på att de faktiskt visste om vilka av mina personliga erfarenheter i Alperna verket byggde på, men jag tror dock ändå att mina tolkningsintentioner hade varit tydliga även för nån som inte visste om de underliggade idéerna. Detta eftersom mitt ljudklipp till stor del tjänade för att sätta tonen/bestämma miljön i min berättelse.
Om jag ska försöka se förbättringspunkter i min arbetsprocess, kunde jag kanske ha försökt mer att ta mig ur mitt eget huvud för att förverkliga/pröva mina olika idéer. Nu blev det ju så att jag snarare gjorde en sorts ritning över mina olika koncept. Sen hade det kanske varit bra om jag hade kunnat torka ler-kärnan i min skulptur på något sätt, så att jag hade sluppit limma på massa papper på dess undersida (i slutändan läckte dock fukten igenom dem ändå). Papprena tog ju liksom bort lite av skulpturens samhörighet med bordet. Ännu en punkt jag hade velat utveckla är färgschemat i bakgrundsbilden. Jag inkorporerade visserligen konceptet med färgerna som visuella representationer av olika delar av min ljud-berättelse, men det kändes som jag "slängde in det" i slutet mer som lite "strössel på toppen". Jag hade velat utveckla det mer på något sätt..
Nedan: några bilder från utställningsdagen.
(här ser man det vita, störiga pappret jag satte under berget för att hindra fuktskador på bordet)
Amanda (som opponerade på mitt arbete), Anna och Katti sa alla tre att de hade velat se en större bild bakom skulpturen, för att de skulle kunna känna att de "sögs in" mer i verkets helhetsupplevelse. Detta är någonting jag håller med om (och gärna hade ordnat), men jag hade bara tillgång till en A4-skrivare, så tekniken begränsade det lite för mig. Kristian nämnde dock att jag hade kunnat skriva ut stort på HDK:s skrivare. Det är bra info att ha koll på i framtiden!
Mitt verks övergripande stil gick bra ihop med stilen i utställningsmiljön.
När Anna och Katti gav mig respons sa båda att de hade kunnat tänka sig mitt verk stående mer i mitten av utställningsytan. Jag insåg att det antagligen var mina eventuella OCD-tendenser som hade hindrat mig från att se att ett sånt presentationssätt också skulle kunna funka. Nackdelen hade ju då i och för sig varit att jag hade fått svårt att applicera bakgrunden med färgerna och bergen. Anna sa dock att jag i så fall hade kunnat representera åtminstone färgerna via trådar som hängde ner till marken från under bordet; ett sorts "bergets rötter", om man så vill.
Tyvärr har jag inte hittat nån bra sida att lägga upp min ljudfil på som inte kräver att jag måste bli medlem osv., så ljudet får tyvärr utebli här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar