Art now/How to be an explorer of the world + workshop

Här kommer min workshop-uppgift, inspirerad huvudsakligen av How To Be an Explorer of The World, då jag hade svårt att knyta an till/inspireras av verken i Art Now gentemot min bästa spontana koncept-idé. I How to be an explorer hittade jag en uppgift som satte igång mina tankebanor:

"YOUR FAVORITE STREET:
go to your favorite street. if you can't go there physically, then you can visit it in your mind.
map it out on a piece of paper. then describe (or otherwise document) everything in detail: the shops, houses, street signs, trees, etc."


Den här uppgiften fick mig att komma ihåg ett tv-program jag såg för ett tag sedan. Det var en sorts mashup mellan stjärnorna på slottet och andarnas makt. Programmet handlade alltså om ett gäng B- eller C-kändisar som åkte ut till ett (påstått) hemsökt slott för att via ett medium få kontakt med bortgångna nära och kära. En av programmets nyckelinslag var då kändisarna fick blunda och visualisera sitt "inre hus", alltså ett sorts förkroppsligande av hur de upplever sin mentala "värld". Mediumet hjälpte dem att tolka sina hus olika egenskaper. I ett fall var det till exempel en kvinnlig kändis som sa att hennes hus hade stora dörrar och högt i tak, vilket tydligen betydde att hon hade lätt för att öppna sig för nya bekantskaper och var allmänt tolerant mot sin omgivning.

Jag tyckte genast att det vore oerhört intressant att slå samman idéerna från teveprogrammet och boken för att sedan applicera det i uppgiftsform på mina klasskamrater. Jag var nyfiken på att se om jag också kunde leka medium och analysera deras olika "hus" för att lära känna dem bättre. Därför spenderade jag första delen av workshopen med att försöka göra dem mottagliga genom att tala till dem suggestivt om deras inre hus medan de blundade, slappnade av och fokuserade på att andas kontrollerat. Här nedan följer mitt upplägg i dess helhet:


1.

*Mörklägg rummet så mycket som möjligt för att tvinga deltagarna gå in i sig själva när de blundar.

*Be dem tänka på att andas långsamt och kontrollerat. "Bestäm/led" dem gärna in i takten, om möjligt.

*Börja tala till dem med en lugn och betryggande ton och be dem lägga alla kommande upplevelser på minnet.

-Du befinner dig i ett svart vacuum. Du tittar runt, men ser ingenting. Allt är svart. Du försöker hålla upp handen framför dig och se en skymt av den, men det gör ingen skillnad - din omgivning är fortfarande totalt mörker. Du skulle lika gärna kunna inte existera så vitt du vet. Du kan varken se 

eller höra någonting. 

*Dramatisk paus i några sekunder*

- Du ser en vit liten prick skymta i mörkret. Pricken är ungefär lika stor som ett nålsöga. Låååååångsamt vidgar sig pricken och blir till ett hål. Du känner att hålet drar dig mot sig, med en kraft lik gravitation. Du är långsamt på väg genom hålet, som vidgar sig mer och mer. 

*En till dramatisk paus*

Du är nu genom hålet och ute på andra sidan. Du står på vägen framför ditt inre hus. 

Du går fram till dess dörr och känner på dörrhandtaget. Hur ser dörren och handtaget ut? Hur känns de? Hur ser utsidan på ditt hus ut?

Du vrider om handtaget och går in genom dörren. Du är nu inne i ditt inre hus? Hur ser det ut där inne? Är det stort? Finns det många rum? Är det högt eller lågt i tak? Finns det särskilda eller konstiga rum? Hur är det möblerat i rummen? Luktar det på något särskilt sätt i ditt hus? 

*Låt dem skapa och uppleva bilden av sitt inre en stund. 5 min räcker.

*"Väck" dem igen genom att gradvis ändra tonen/volymen i rösten till mer vardaglig och be dem öppna ögonen

2.

*Ge dem i uppgift att flödesskriva om sinnesbilderna de fick i sitt inre hus. Låt dem skriva i c:a 8-10 min. 

*Ge dem sedan i uppgift att teckna upp sina hus planlösningar, som de sedan redovisar för varandra i slutet av workshopen.

Här är några bilder från när vi utförde workshopen:

Jag vågade mig inte på att göra någon djupgående analys på någon av husen, så jag bad mina deltagare att istället själva reflektera över efteråt vad deras inre bilder sade dem. Jag antecknade inte vad de berättade, då jag tänkte att den informationen skulle kunna räknas som lite halvprivat, och dessutom vara mest värda för dem själva.

Jag tror min workshop skulle funka bra i praktiken på en lektion i skolan. Vid första anblicken kan man tycka att den är lite enkel och kanske till och med barnslig, men det finns ett större djup i uppgiften om man bara vågar ge sig hän! Det går också att använda workshopen som en sorts avstamp till senare uppgifter i linje med dess eget tema, vilket alltid kan vara användbart.