Veckoreflektion(er)

V.4

Den här veckan började vi med de sokratiska samtalen. Jag kunde gissa mig till lite hur upplägget skulle se ut. I filosofikursen jag läste på gymnasiet lärde vi oss en del om sokrates. Det jag visste räckte för att veta att samtalen antagligen skulle kunna upplevas som frustrerande och omöjliga, men därmed inte sagt att det inte skulle kunna vara ett produktivt och intressant sätt att arbeta på. Jag har tidigare haft ganska lätt för att bli irriterad och utgå för mycket från mina egna perspektiv i debatter och samtal. Jag hatar i regel debatter, för att det känns som att de ALDRIG leder någonstans. Det är bara två parter som försöker övertyga den motsvarande parten att den/de har rätt, och ingen vägrar släppa på sin övertygelse och ta till sig något konstruktivt av det hela. Som jag ser det står man bara och skallar en vägg. Därför var det riktigt skönt att få veta att sokratiska samtal inte bygger på något sorts debatt-tänk. Det handlar mer om att spekulera i olika möjligheter och utgångssätt för att lära sig mer om hur man kan tänka och utvecklas filosofiskt. Det finns liksom inga rätt och fel, heller. Jag känner att jag har blivit mer tolerant och öppen för andra vinklar på saker och ting, och det känns änna bra! 

V.5

Under vecka 5 fick vi vår första assignment, och det gick rätt bra. Jag hade hjärnsläpp när jag skulle komma på farliga platser, men lyckligtvis var ödet på min sida och en polisbil uppenbarade sig när jag var på väg till centralstationen för att åka hem.

Vi skulle också läsa rapporten "Intryck, Uttryck, Avtryck" denna vecka. Jag tyckte Gunnar Åséns del var mest intressant, där han la fram lite om bildutvisningen genom historien. Jag har sen vi fick reda på att vi inte kommer ha någon materiallära varit oerhört frustrerad då jag hade hoppats få utvecklas praktiskt i mitt målande och inte bara filosofiskt och teoretiskt. Jag har velat ha en utförligare och vettigare förklaring till varför vi i hela friden inte skall få möjlighet att utvecklas på det planet också. I Åséns artikel togs dock aspekter upp av hur historien har visat att man inte bör vara för materialkåt, och det kändes som att den lugnade mig lite. Men suget finns fortfarande kvar. Nåväl. Jag får väl jobba med den biten själv eller med mina klasskamrater. Vad jag förstår så är de också sugna på att bli mer praktiskt kunniga i bildämnet.

I fredags såg vi performance-stycket 4.33 av John Cage och jag och Anders var sokratiska samtalsledare. Det kändes som att vi skötte vårt jobb bra och att alla fick prata, tänka efter och nå de gruppbestämda/individuella målen. Jag känner att jag ännu inte har koll på vart ramarna för ett sokratiskt samtal är, så jag frågade när det kändes som att jag ställde "fel" frågor och samtalet var på väg i "fel" riktning. Det blev mest positiv feedback från lärarna, så det känns ju i alla fall tryggt såhär i efterhand.