Tjena monsterdiggare. Idag har jag jobbat med uppgiften "Ät lunch med någon du känner och diskutera din framtida bildlärarroll. Teckna av resterna."
Det blev inte så mycket till lunch egentligen. Jag och min flickvän tog en kopp kaffe, och det här är resultatet av "resterna":
Jag tänkte ändå "Jomen jag kan ju måla av kaffekoppen i akvarell. Det bör väl vara hyfsat lätt, även om jag suger stjärt på akvarell. Man måste ju öva. Jag kanske till och med lyckas den här gången!". Hah.
Men icke. Jag gled som vanligt in i mina färgmässigt superdistinkta bojor. Det är väl meningen att akvarell ska se luftigt och ljust ut egentligen, men om man som jag inte har något tålamod när man skall vänta på när färgen torkar mellan varven blir det sådär. När jag såg hur uppfuckad bilden blev dönade jag även på med en massa svart tuschpenna (ännu en stilistisk boja för mig, antar jag). Tredimensionaliteten går ju att ifrågasätta rätt mycket, också. Nåja. Det funkar.
Hursomhelst.
När vi började prata runt uppgiften frågade min flickvän mig vad jag trodde att jag skulle bli för typ av bildlärare. Som jag nämnde i tidigare inlägg tror jag att jag skulle vara rätt lik den "gamla skolans" bildlärare som baserar undervisningen mycket på material och tecknings/målar-tekniska uppgifter. Jag har insett att jag nog är rätt materialkåt och ser bildämnet som ett lite mer praktiskt hantverksämne. Jag har troligen präglats av när jag var yngre och lärarens inställning när jag själv hade bild i skolan. Efter min tid på HDK har jag insett att det även kan vara väldigt bra att låta elever analysera och tolka bilder/bildspråk, för att förstå andras konstnärliga uttryck såväl som hur de skall föra fram sitt egna på bästa sätt. Så missförstå mig rätt: jag gillar att jobba med material, men skulle antagligen utgå från någon slags kombination av de analysteoretiska och praktiska aspekterna i ämnet.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar