När vi fick uppgiften att dokumentera och gestalta kring Spel-temat, sa Nike att vi skulle försöka följa våra kreativa impulser och pröva att realisera våra idéer så mycket som möjligt, och i olika uttrycksformer dessutom. Som många andra plågas jag av rädsla för att misslyckas med de projekt jag företar mig, och lider lite av en "do-or-die"-mentalitet när det gäller mycket i livet. Jag visste att jag inte skulle hinna förverkliga alla mina idéer på det sättet som Nike helst ville att vi skulle, men jag tänkte att jag åtminstone skulle kunna brainstorma ihop en del idéer, av vilka jag skulle välja den bästa till att förverkliga mot slutet av gestaltningen. Nedan följer några av mina "bästa" idéer:
Spel för mig är något som ger spelaren makt eller tillgångar hen aldrig skulle ha tillgång till annars. Precis som detta kan ge spelaren massa goda möjligheter såsom att rädda folk och leka superhjälte, kan det också ge hen möjlighet att leva ut sina mörkare impulser, såsom att döda och stjäla. En idé skulle alltså kunna utforska detta mörker i form av att jag spelar ett av mina FPS(first person shooter)-spel och pausar för att reflektera varje gång jag dödar någon, eller gör något moraliskt ifrågasättbart. Jag måste under min reflektion komma på en bakgrundshistoria till den jag mördar och ta ställning till/berättiga min handling. Kan jag inte göra det måste jag stänga av spelet. Alla reflektioner filmas och klipps ihop till en "slutprodukt".
Idé nr. 2: Jag filmar bara alla brutala dödsskjutningar och gör dem till ett makabert döds-kollage (för att belysa hur avtrubbande det kan vara att utsättas för sådana bilder gång på gång.). Jag har nämligen en känsla av att jag själv är sjukt avtrubbad när det gäller sådana saker. Antagligen var det därför jag inte reagerade lika kraftigt på kollage-klippet Peter visade oss om kvinnoförnedring i spelvärlden.
Idé nr. 3: Jag filmar min egen vardag ur ett FPS-perspektiv, där jag utför vardagliga "uppdrag". Jag kan till exempel ge mig själv erfarenhetspoäng för att jag går ut och införskaffar diverse "skatter" såsom mjölk och bröd. På så sätt tvingas jag reflektera över vilka fysiska möjligheter jag själv har, men som andra kanske inte har. En rullstolsbunden har ju knappast samma konnotationer och upplevelser när det gäller "en promenad" som jag har. Tanken här är mest att inte gå runt och stirra för mycket ner i asfalten, utan istället se mig omkring och verkligen ta in/uppskatta min omgivning och mina möjligheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar