I onsdags hade vi i klassen en liten vernissage för att visa upp våra färdiga gestaltningsprodukter. Var och en hade fått bestämma hur de hade tänkt ställa/montera upp sina verk. Vi kombinerade visningen med redovisningen och opponeringen som vi skulle ha tillsammans med handledarna. Jag har dessvärre inga bilder från hur det såg ut i den av HDK:s hallar vi höll till i, men jag hoppas att någon av mina eminenta klasskamrater lägger upp det på någon av deras bloggar.
Det är svårt att komma ihåg all feedback jag fick från alla när det var Lianas tur att opponera på mitt arbete. Jag kommer dock ihåg att hon sa att hon uppskattade min detaljrikedom och konceptet rent generellt. Hon tyckte även att placeringen av mina bilder var effektiv, då jag hade djur/frukt/färg-bilderna i mitten och pyntade med mina kopierade skissbokssidor runt om. Hon sa att hon tyckte att det förstärkte mitt huvudbudskap och la mer fokus på det jag ville att betraktaren skulle fundera över. Lianas förslag om hur jag skulle kunna utveckla mitt koncept var att jag kunde göra nån slags seriestripp med nån av mina vänner i sin djurkaraktär. Anna kom också med ett intressant förslag om att jag skulle försöka mig på att göra nån slags kort animation med mina djurfigurer och ha deras riktiga mänskliga röster till. Det lät väldigt spännande, men jag är lite rädd för animation som medium, för att det känns som att man måste vara väldigt skärpt och tekniskt kunnig för att få till mjuka rörelser osv. Sen tog Anna upp frågan varför jag hade valt triptyk-temat till att börja med, och berättade om triptykens manliga och maktkultur-dominerade tradition. Jag blev lite tagen på sängen, då jag inte trodde att det var så genus-betingat. Jag kände mest att det var ett bra sätt att förstärka min tanke om symbolik och symbolernas tydlighet och avgränsning mot varandra.
Jag måste erkänna att det fortfarande känns rätt oklart vad en didaktisk fråga innebär, men jag har gjort ett försök att formulera en efter min uppfattning av vad det kan vara.
Min fråga är:
-Varför är det populärt i dagens samhälle att ge folk djur/färg/element-avatarer, och varför symboliserar vi vissa naturfenomen, element, färger eller djur med vissa mänskliga karaktärsdrag och egenskaper (hungrig som en varg, att bete sig som ett svin, att säga att nån har en eldig personlighet etc.)? Vill vi bara hitta vår plats i världen? Hur har samhället tagit till sig dessa liknelser, och varför?
(ok, det där var lite mer en EN fråga, men det kändes svårt att komprimera det utan att förlora en del av frågans djup)
tack och adieu
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar