Under den här veckan jobbade vi nästan uteslutande med gestaltningsprojektet. På måndagen när man väl satte sig ner och skulle komma på en egen tolkning av uppgiften stod det helt still i skallen. Det kändes ovant att ha en såpass konkretiserad uppgift att följa, och det var svårt att hitta en helt egen version av vardagliga saker såsom pennor och skrivblock. Den bekvämaste delen i uppgiften tyckte jag var att man skulle gestalta kunskapen man hade med sig och den man behövde i sin framtida lärarroll. Det kändes som att jag hade lite mer svängrum där. Efter hand upptäckte jag dock att man faktiskt kunde göra nåt eget av föremålen. Min pensel blev ju till exempel väldigt personlig, eftersom borsten var min eget bröstbehåring. Och genom att rita en förenklad avbildning av mig själv på blocken hade jag ju faktiskt claim:at dem också. Jag kände mig som en duktig problemlösare.
När vi i slutet av projektet visade upp våra tolkningar av uppgiften skingrades de tvivel man hade i början om hur meningsfull uppgiften egentligen var då den var såpass konkret. De andra hade gjort skitfräcka och intressanta tolkningar, och alla var fascinerade av varandras saker. Vi fick höra andras tolkningar av våra egna tolkningar och det kändes som att alla verkligen hade lagt upp en bit av sig själva på bordet. Lite självrannsakande, typ.
Genom att genomföra gestaltningsprojektet har jag lärt känna mig själv och mitt egna kreativa tänkande och problemlösande, och det var ju det som våra HDK-lärare hade lovat oss från början. Det känns bra, och jag hoppas att vi kommer att få mer av den varan. Man lär sig få tummen ur arslet och börjar acceptera skavankerna i verken man har gjort och gör. Det som jag själv inte har varit nöjd med har ibland fått väldigt bra respons av mina klasskamrater, och då tänker man om och ruckar på sina kreativa ramar för fult/snyggt och rätt/fel.
Jag hoppas det blir mer gestaltning framöver, för det här var riktigt sköj!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar