Detta var alltså boken jag skulle reflektera över. Den var skriven på väldigt målande och avancerad engelska, så det var rätt segt att ta sig igenom den. Boken gav mig dock intressanta nya infallsvinklar om samhällets normativitet och en "lektion" i bildanalysens konst rent allmänt. Ett helt kapitel ägnades till exempel åt analys av denna bild av Arshile Gorky:
Rubriken var "A Sadomasochistic Drama in an Age of Traditional Family Values". Jag var väldigt förvånad att de kunde gräva så djupt i en bild som för mig såg väldigt uttryckslös och svårtolkad ut. Författaren tolkade det som att pojken i bilden kanske var homosexuell och att hans mor inte accepterade detta, och så följde de osannolika associations-leden på varandra i all evinnerlighet.
Ett annat kapitel behandlade feminism och hur den uttryckte sig i konsten på 60- och 70-talet.
Det här verket av Judy Chicago utforskar varför vi ser kvinnans menstruation som något man bör hålla för sig själv och inte prata om. Hon har fyllt en papperskorg med använda bindor. När jag först såg det kände jag :
-Ojoj, här var det nån som ville prove a point ordentligt. Materialet går ju in i samma fy-skäms-kastegori som bajs och andra mänskliga "slaggprodukter".
Sen läste jag i boken: "Horror of menstrual blood is a refusal to acknowledge the subject's corporeal link to the mother....It marks the site of an unspeakable and unpayable debt of life, of existence, that the subject (and culture) owes to the maternal body.". En mening som fick mig att börja ifrågasätta mitt eget normativa tänkande som sa åt mig att äcklas av bilden. Jag började plötsligt se fenomenet ur en positivare och större synvinkel.
Här nedan är alla mina galleribesök och dess tolkningar/reflektioner länkade:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar