Assignment #4 (Blir det väl?)

"Emellan alla människor

Osynligt utrymme med innehåll

Ta tag och synliggör"

(Tolka fritt)

Eftersom Amanda gjorde sitt assignment nästan exakt på det sättet som jag tänkte göra mitt, fick jag tänka om och komma på en ny tolkning av det hela. Jag blev lite inspirerad av DNA-strängen i Kristians assignment, också, så jag vet inte hur originellt det gör mitt koncept... Men vafan, jag är nöjd ändå!

Min tanke var att barn faktiskt binder två individer på ett oåterkalleligt och slutgiltigt sätt. Det är något jag har tänkt lite på det senaste, eftersom min kompis har sagt att han inte hade haft nåt problem med att skaffa barn nu såhär vid 21 års ålder, om hans partner hade föreslagit det. 

Visst kan man skilja sig och "dela" barnet mellan sig och den andra personen, men man kommer aldrig ifrån det genetiska bandet man faktiskt har skapat tillsammans. Ett liv, liksom. Det är fan mäktigt, men inte desto mindre asläskigt. Jag vet inte om jag hade klarat av det. Inte förrän jag är minst 30-35, typ... Jag tror tyvärr att jag är för egocentrerad för att göra alla uppoffringar som ett barn kan kräva.

Det är ju som en sorts given norm i dagens samhälle att precis alla "lyckade" människor skall ha barn. När ett par har varit ihop en lång tid, har en stabil inkomst och allmänt "sitt på det torra", kommer ofta frågan "Jaha, och när tänker ni skaffa barn, då?". Det är i alla fall intrycket jag har fått genom teveserier och livserfarenhet. Det budskap jag ville framföra med alla BLABLABLA:n i min bild var väl ungefär "-Att det alltid skall vara ett sånt jävla tjat om barn.". 

Det jag ville visa på genom bebisarnas sammanlänkade navelsträngar var ungefär oskyldigheten hos små barn, och att det känns som att de inte gör någon direkt skillnad på varandra när de är så små. Det finns väl knappast några diskriminerande bebisar, tänker jag. Man kan också tolka det som att de alla är beroende av varandra och andra människor för sin utveckling och överlevnad.  

Andra tolkningar välkomnas! Jag har lite svårt att bena ut 100-procentigt vad jag faktiskt ville säga med bilden. Hehe.