Vernissage:en, Opponeringen och min didaktiska slutfråga

I onsdags hade vi i klassen en liten vernissage för att visa upp våra färdiga gestaltningsprodukter. Var och en hade fått bestämma hur de hade tänkt ställa/montera upp sina verk. Vi kombinerade visningen med redovisningen och opponeringen som vi skulle ha tillsammans med handledarna. Jag har dessvärre inga bilder från hur det såg ut i den av HDK:s hallar vi höll till i, men jag hoppas att någon av mina eminenta klasskamrater lägger upp det på någon av deras bloggar. 

Det är svårt att komma ihåg all feedback jag fick från alla när det var Lianas tur att opponera på mitt arbete. Jag kommer dock ihåg att hon sa att hon uppskattade min detaljrikedom och konceptet rent generellt. Hon tyckte även att placeringen av mina bilder var effektiv, då jag hade djur/frukt/färg-bilderna i mitten och pyntade med mina kopierade skissbokssidor runt om. Hon sa att hon tyckte att det förstärkte mitt huvudbudskap och la mer fokus på det jag ville att betraktaren skulle fundera över. Lianas förslag om hur jag skulle kunna utveckla mitt koncept var att jag kunde göra nån slags seriestripp med nån av mina vänner i sin djurkaraktär. Anna kom också med ett intressant förslag om att jag skulle försöka mig på att göra nån slags kort animation med mina djurfigurer och ha deras riktiga mänskliga röster till. Det lät väldigt spännande, men jag är lite rädd för animation som medium, för att det känns som att man måste vara väldigt skärpt och tekniskt kunnig för att få till mjuka rörelser osv. Sen tog Anna upp frågan varför jag hade valt triptyk-temat till att börja med, och berättade om triptykens manliga och maktkultur-dominerade tradition. Jag blev lite tagen på sängen, då jag inte trodde att det var så genus-betingat. Jag kände mest att det var ett bra sätt att förstärka min tanke om symbolik och symbolernas tydlighet och avgränsning mot varandra.

Jag måste erkänna att det fortfarande känns rätt oklart vad en didaktisk fråga innebär, men jag har gjort ett försök att formulera en efter min uppfattning av vad det kan vara.

Min fråga är: 
-Varför är det populärt i dagens samhälle att ge folk djur/färg/element-avatarer, och varför symboliserar vi vissa naturfenomen, element, färger eller djur med vissa mänskliga karaktärsdrag och egenskaper (hungrig som en varg, att bete sig som ett svin, att säga att nån har en eldig personlighet etc.)? Vill vi bara hitta vår plats i världen? Hur har samhället tagit till sig dessa liknelser, och varför?

(ok, det där var lite mer en EN fråga, men det kändes svårt att komprimera det utan att förlora en del av frågans djup)

tack och adieu

Slutreflektion gestaltningsarbetet

(min kompis Liza)

+

(referenser)

=

(Här är slutresultatet. Jag försökte jobba med mina bläck/akvarellpennor först för färgläggningen, så att tusch-outline:en inte skulle bli så dimmig som den brukar bli. Det funkade, men färgerna blev fläckiga och fula när jag målade ut dem med penseln. Jag har fortfarande svårt för akvarellteknik, verkar det som. Jag hade åtminstone prövat ett annat sätt att få färg på bilden. Jag var inte nöjd, dock, så jag målade över tröjan och håret med promarkers. Antagligen lägger jag till lite mer detalj-streck så snart bläckplumparna runt om i kanterna har torkat. Det känns lite väl avskalat för tillfället. Jag märkte också att huvudet hamnade lite väl långt upp i förhållande till axlarna, men jag skiter i det. Det kan lika gärna vara en artistisk touch, bara.)

(En till liten skissboks-grej jag gjorde härom natten. Jag började skissa vid 21:30 och var vid 02-tiden helt mosig i skallen efter att ha målat alla detaljer. Sov gott gjorde jag i alla fall.)

Nu till reflektionen!:

Vad/hur/varför lärde jag mig under gestaltningsperioden?

- Under tiden vi har jobbat med våra projekt har jag lärt mig att det kan vara både jobbigt och skönt att ha såpass mycket tid att förfoga över på egen hand. Det har känts gött att kunna vila och tänka vissa tidsperioder då jag har klankat ner på min egen skapandeförmåga för hårt. När jag vilade en stund kom idéerna plötsligt till mig, och jag började känna mig säkrare på att jag skapade nåt mer kvalitativt och uttänkt. Det kändes också skönt att ha min skissbok som ett litet sidoprojekt som jag kunde experimentera med och rita i. Detta för att lätta på pressen som kom med att man skulle ha ett stort och väl utformat slutresultat. Även om jag inte fick ur mig många teckningar som tvingade mig att utvecklas inom det jag är dålig på att teckna (händer, fötter, perspektiv, etc.) känns det ändå som att jag har kommit några myrsteg närmare i rätt riktning. Under tiden jag har hållit på med djur/frukt/färg-bilderna har jag fått tänka över ordentligt vad jag ville säga med mina verk. Jag har funderat över varför jag associerar vissa folk med särskilda färger och vad för symbolik som färgerna i sig kan ha. Jag hörde från min mor, som i sin tur hade hört det via ett radioprogram om synestesi, att de människor man förknippar med varma färger såsom röd och dess närliggande färger i färgskalan är folk man tycker om extra mycket. Jag upptäckte att jag nästan skulle kunna ha haft färgen röd på de flesta jag ritade av, men att jag tog färgen som kom till mig i andra hand mest för att få lite variation. 

Jag tror att jag ändå har haft ett rätt bra upplägg på mitt arbete, och inte tagit mig vatten över huvudet. Det var en av de första sakerna jag tänkte på när de andra började prata om skulpterande och oljemåleri. Jag ville se till att jag var så produktiv som möjligt med den skapandeförmågan jag har. Man kan kritisera min approach och invända att jag kanske inte har gått så mycket utanför min trygghets-zon, men jag upplever ändå att jag har uppbådat det mod jag har kunnat och jobbat inom rimliga gränser. Jag hade fått spader om jag hade börjat måla stora oljemålningar för första gången i mitt liv och att jag inte skulle kunna förmå mig att stå för slutresultatet. Jag känner att jag efter att ha jobbat "smått" och varit nöjd har fått samma dos utveckling som jag skulle fått om jag hade jobbat "stort" och hatat det.

I min process har jag även lärt mig att en bild inte behöver vara helt meningslös bara för att den inte ser snygg ut när den är halvvägs klar (Jag har haft det lite som måttstock innan: "-Men nu börjar den väl ändå se helt ok ut?"). Man kan alltid som i mitt fall gå in i efterhand och rita lite pillgrejer för att förstärka de visuella uttryck man inte lyckades förmedla innan. Bläckfisken ovan är ett exempel på detta. Från början var den bara en abstrakt form som jag lekte (jag skar bort områdena på föregående sida som omgav min iron man-teckning och fyllde sedan i luckornas konturer på sidan bakom) lite med för att se hur mycket jag kunde påverka en satt form att uttrycka skugga, textur och djup. Min för tillfället största idol, Mike Mignola, är väldigt duktig på detta, och jag vill också gärna bli det.

Och som med allt jag gör och har gjort hittills på HDK, har min tro på att "älska det fula" i det man gör stärkts! 

Det var alla tankar jag hade i hjärnan när det gällde den här frågan. Om handledarna vill ha lite mer text kan jag kanske mjölka ur lite till efter respons imorgon!

Titeln på mitt projekt/mina verk: 
Det har vart svårt att komma på ett samlingsnamn på alla mina grejer. Är det för pretto att ge den en engelsk titel? Eller skall jag ha en svensk? Jag har en av varje som jag kan pröva på handledarna och mina klasskamrater, så vi får se vilken som passar bäst: "Djuret, frukten och den heliga färgen (med omnejd)" eller "Beastly buddies - fruity friends - color comrades + loose ideas" det senare förslaget är väl lite halvseriöst...

Veckoreflektion (inför handledn.) V.19

Yo! Det här inlägget blir en liten bildbomb. Rent mentalt har den här veckan känts seg. Jag har som så många gånger innan ifrågasatt min kreativa och konstnärliga förmåga och tyckt att jag inte har fått ur mig nåt kvalitativt. Men jag är åtminstone stolt över att jag tog mig i kragen och jobbade i större format (A3). Det fanns både lätta och svåra aspekter med det, men min slutsats är att jag antagligen borde göra det oftare! Min detaljbesatthet var lättare att få utlopp för och jag slapp sitta med näsan i pappret för att göra vissa detaljer.

Nu har jag tre karaktärsteckningar klara i alla fall. Förhoppningsvis blir det en fjärde om tiden tillåter, men vi får se. 

Referensbild på min barndomsvän Simon

Kroppen avritad någorlunda

Djurhuvud-referens. Simon var en Iller/vessla kom jag fram till. Illern var dock bättre att rita av, så jag körde på den.

Slutprodukten. Jag tog inspiration från Kattis förslag om att göra upplägget som en gammal skolplansch på typ växter. Jag tog Simons olika attribut och kategoriserade dem med latinska namn. Korset slängde jag med också, för att hans tro känns väldigt kännetecknande för honom. Sen droppade jag på några droppar akrylbläck för att göra en ny tolkning på hur jag kan visa färgen för personen ifråga.

I skissboksarbetet blev jag lite nyfiken när jag såg att Lisa höll på med akrylbläck, och köpte mig en flaska, doppenna och stift. det var knixigt, men det kan nog se bättre ut när jag fått kläm på det.

jag la till lite onödiga streck bakom min gamle gubbe så det blev lite tydligare bakgrund/textur-feeling

och en ofärdig skiss på Iron Man. Jag kollade på Avengers-filmen dagarna innan och fastnade för hans dräkts grymt feta design.

Nu har jag börjat tänka på hur jag har tänkt presentera det hela: först och främst vill jag inte göra nåt skitavancerat i onödan (typ projektorer och liknande). Jag vill helst av allt typ bara trycka upp djurbilderna med tejp eller kludd på nån vägg utan ram eller nåt. Då får de ju lite mer rå feeling, men det kanske får betraktaren att börja tänka på om det avskalade i sig har nån mening, och mina verk får inte förmedla sin essens ordentligt då de inte får 100% uppmärksamhet. Det är segt. Men det känns ovärt att lägga massa pengar på ramar. Men om jag ska ha kvar tavlorna eller ge bort dem är det kanske värt, i och för sig. 

Jag vill att betraktaren genom att titta på mina bilder skall börja fundera på sambandet mellan färgen, frukten, personen och djuret. Min förhoppning är att de tänker på tillfällen de själva har liknat andra vid attributen jag tar upp på liknande sätt. Jag hoppas att de börjar fundera över hur de ser sina vänner och bekanta, och varför!

Max klisterlapp är problematisk också. I och med att jag har bytt approach tre gånger nu har jag inte lyxen att kunna presentera alla bilderna på samma sätt (om jag nu inte kör på min första idé med att fota max bredvid sin bild, printa ut den och sätta den bredvid de andra). Hmmm. Vi får se vad de andra har att säga om det hela under handledningen imorrn.

Goodbaj.

Försenat inlägg om V.17 +lite skissboksgrejer från v.18

Halloj. I och med att vi inte hade någon faktisk handledning v.17 blev det lätt att skjuta på bloggandet, och nu inser jag att jag hade glömt bort det helt och hållet. Här kommer en sen sammanfattning, hursomhelst!: 

Den här veckan har arbetet gått lite segt. Jag fick en klisterbild på Max gjord, och lite kludd i skissboken. Jag tror att jag som sagt slappnade av för mycket när det fattades handledning, och eftersom jag inte hade nån deadline att ha presterat något inför, blev det inte så produktivt. Jag försökte dock att jobba på lite i skissboken genom att måla av händer i olika poser. Som jag kanske har nämnt innan är detta något jag är allmänt dålig på, så jag tänkte att jag skulle kötta på med några bilder på händer för min egen utvecklings skull. Det gick okej. Det känns så jäkla svårt att pinpoint:a det jag gör fel när jag ritar händerna. Det känns som att jag kanske snöar in för mycket på detaljer, som vanligt. Men jag vet inte. Jag kanske bara inte har greppat tekniken eller att jag måste tänka mer avskalat, typ. Ingen aning, som sagt. Hjälp mottages gärna!

+

=

(jag ritade till lite blaj runtom tanten)

den längst upp till höger funkar, men resten känns lite väl korviga.

(okej, det blev en annan göbbe också. jag ville jobba med nåt som kändes lite mer detaljmässigt kravlöst)

jag fick typ inget gjort på mitt "huvudprojekt" under v.18, för att det var lite annat som kom i vägen (jag visste inte hur jag skulle fixa bra bilder på mina kompisar när jag inte kunde träffa dem osv osv.) , men jag försökte tappert att klottra ner några sidor i skissboken.

Gestaltningsprojektet V.16 - Sådärja!

Efter mitt handledningstillfälle med Katti, Lisa och Micaela är jag nu säker på vad jag skall fokusera på i mitt arbete! Jag valde att köra på min fjärde idé om att måla av mina vänner och måla dit djurhuvuden på deras kroppar. Idén utvecklades lite under handledningstillfället, då jag kom på att jag kunde göra cirka 3-4 triptyker (bildserie i tre delar) som består av en symbolisering av varje persons fruktlika, färgmässiga och djurlika egenskaper. När jag träffar nya människor brukar jag ofta tänka på vad de skulle vara för djur om de var djur, och så vidare med frukter och färger. När jag berättade detta för Katti tog hon upp begreppet synestesi, och vi snackade en stund om det. Det var väldigt intressant!

Jag tänkte att jag skulle genomföra den här idén genom att göra några bilder (om jag har tid) på akvarellpapper, men de flesta på klisterpapper, så att jag kan sätta upp bilderna runtom i stan och fota mina kamrater bredvid dem. Jag har för mig att Katti tyckte att man skulle se verken i större perspektiv då. 

Samtidigt som jag gör de här triptykerna är tanken att jag skall hålla uppe/fösöka utveckla min rent rit-tekniska förmåga såväl som min idéförmåga genom att teckna minst nån timme varje dag. Nåt måste ju hända, tänker jag, och det finns många aspekter av mitt tecknande som jag är långt ifrån nöjd med.

Här kommer lite bilder på vad jag har åstadkommit hittills i veckan:

Jag målade av en hummer och Kristian i min skissbok.

och en tant med pistol. Högerfoten och handen saknas för att jag suger på att måla sånt. Förhoppningsvis blir jag bättre med hjälp av min projektideologi.

Ett litet schema över vilka personer jag tänkte måla av och deras frukter, djur och färger

Här är originalbilden jag använde till Kristians avteckning

Här är hans frukt 

(Tyvärr ville inte originalbilden på björnen ladda upp sig här. Filen var väl paj eller nåt, antar jag.)

Slutresultatet gjort på akvarellpapper. Jag är halvnöjd...

Gestaltningsprojektet/EXIT (through the gift shop)

Vi såg häromveckan på filmen Exit Through the Gift Shop som en del av introduktionen till gestaltningsprojektet. Efter filmvisningen gick vi upp till skulptursalen och började jobba på diverse stationer kopplade till filmens anda. Våra lärare hade ställt/lagt upp klisterpapper (så man kunde göra egna street-art-klistermärken), blyertspennor i olika hårdhet (för stillebenmålning av en fönsterutsikt), randigt papper (så man kunde skriva om sin upplevelse och tolkning av Exit Through the Gift Shop) och piprensare och annat pysselmaterial (som man skulle bygga en struktur av tillsammans med sina kompisar). Såhär såg det till exempel ut på den sistnämnda stationen: 

(Lisa och Pontus bygger triangulära former)

(Här har vi mitt bidrag till klipp-och-klistra-väggen vi jobbade på.)

(Mina utsikts-avbildningar.)

(Ett av mina klistermärken lyckades jag åtminstone smäcka upp på ett elskåp utanför min flickväns lägenhet i Högsbo.)

Jag var inte med på Annas handledningstillfälle, så jag missade chansen att få bättre koll på vad jag skulle/borde jobba med inför och under projektet. Jag kom på några egna idéer, dock, och en av dem har jag åtminstone jobbat på kontinuerligt. 

Det här är min första ide:

Jag tänker att "EXIT" i mitt fall kan innebära verklighetsflykt. Vilken form av verklighetsflykt, undrar ni då? Jag skall rita några timmar varje dag i min skissbok och slå tva flugor i en smäll: Dels flyr jag från verkligheten i och med fantiserandet och målandet, och dels kommer jag förhoppningsvis bli bättre på att måla ur en teknisk aspekt. Detta förutsätter att jag väljer rätt saker att öva på och måla, förstås. 

 (Det här är det jag har jobbat med nu, första veckan:)

Idé #2 (jag kan kanske i och för sig göra flera av de här sakerna, men jag väljer att dela upp dem nu i alla fall, för enkelheten och tydlighetens skull):

Det här är en bild från min kompis pappas facebook-sida. Jag tror han har gjort den själv. Han är troende, som ni kanske fattar. Jag tänkte hursomhelst att jag skulle ta och göra nåt liknande på de skyltar jag hittar i stan (förhoppningsvis blir jag inte bötfälld eller slängd i finkan...).

Min tredje idé är att jag skulle kunna filma med min telefon precis när jag går ut ur dörren på en massa platser. Sen tänkte jag att jag skulle kunna göra en ihopsättning av klippen och göra nån sorts kort och flummig film av det hela.

Min fjärde och sista idé var egentligen en grej jag kom på när jag spann vidare lite på verklighetsflykt-konceptet: Jag skulle kunna måla lite old-school-aktiga porträtt och rita dit djurhuvuden istället, för att göra det hela lite surrealistiskt. 

Avslutande reflektion LGBD10

Länkar

Veckoreflektioner/workshop-dokumentation:

Vecka 4 och 5: http://erikhdk.blogspot.se/2013/02/veckoreflektioner.html

Vecka 6: 

http://erikhdk.blogspot.se/2013/02/reflektion-v6.html

Vecka 7:

http://erikhdk.blogspot.se/2013/02/veckoreflektion-v7.html

Vecka 8:

http://erikhdk.blogspot.se/2013/02/veckoreflektion-v8.html

Vecka 9:

http://erikhdk.blogspot.se/2013/03/reflektion-v9.html

Vecka 10:

http://erikhdk.blogspot.se/2013/03/veckoreflektion-v10.html

Vecka 11:

http://erikhdk.blogspot.se/2013/03/reflektion-v11.html

Vecka 12:

http://erikhdk.blogspot.se/2013/03/reflektion-v12.html

Kompensation för missad workshop vecka 11: http://erikhdk.blogspot.se/2013/03/kompensation-for-missad-workshop.html

Konstbesök+Bok:

http://erikhdk.blogspot.se/2013/03/detta-var-alltsa-boken-jag-skulle.html

Assignments:

1: http://erikhdk.blogspot.se/2013/01/assignment-1.html

2: http://erikhdk.blogspot.se/2013/02/assignment-2.html

3: http://erikhdk.blogspot.se/2013/02/assignment-2.html

4: http://erikhdk.blogspot.se/2013/03/assignment-5-del1.html

5: http://erikhdk.blogspot.se/2013/02/assignment-5-del-2.html

6: http://erikhdk.blogspot.se/2013/03/assignment-6.html

7: http://erikhdk.blogspot.se/2013/03/assignment-7.html

Min reflektion:

Vad? Hur? Varför?

Vi har bland annat läst och diskuterat om barns skapande i Vygotskijs Fantasi och kreativitet i barndomen, om tecken/symboler/symbolik/visuell kommunikation i Det kreativa ögat och om synen på bildämnet och dess roll i skolan i Skolan och den radikala estetiken. Jag tror att vi har studerat just den här litteraturen för att vi skall vidga våra vyer från den klassiska synen på bildämnet som huvudsakligen ett tekniskt ämne. Böckerna har tryckt mycket på bildens kommunikativa egenskaper och hur viktigt det är att ha koll på vad bilder kan förmedla och hur man förmedlar saker själv i sina egna bildkompositioner. För mig personligen har litteraturen mjukat upp och omformat sättet jag själv ser på bild. Jag har växt upp med den gamla skolans bildundervisning där material och teknik har varit centralt, medan bildanalysen och kommunikationen har fått stryka lite granna på foten. Det känns som att vissa av böckerna har lyckats lugna min oro inför det faktum att HDK-folket har sagt att vi inte kommer få nån regelrätt teknik- eller materialundervisning. Jag tänkte först: - Men om jag inte får göra nåt sånt, varför går jag den här utbildningen över huvud taget? Jag har efter den här kursen börjat inse att bildämnet är mycket mer mångfacetterat än bara den tekniska biten.

Eftersom vi skall bli lärare är det viktigt för oss att få en insikt i hur ungdomar och barns bildskapande. På så sätt kan vi kan tolka våra elevers kreativa uttryck, lära dem att tolka andras kreativa uttryckssätt och få fram det de själva vill i deras egna skapandeprocess.

Vi har haft sokratiska samtal hyfsat regelbundet, och detta tycker jag har varit väldigt spännande och intressant i stort sett varje gång vi har haft dem. Jag har lärt mig nollställa mina egna tankar och åsikter för att sedan ta in andras tankar om saker och ting. Samtalen slutade sällan med konkreta svar på vissa frågor, men det var ändå väldigt skönt att få filosofera fritt medan andra lyssnade på vad man hade att säga. Vår gemenskapskänsla i klassen har också ökat tack vare dialogerna vi har fört när vi har diskuterat. Jag tror att dessa samtal kommer att hjälpa oss i vårt framtida läraryrke när vi skall bemöta elever med andra inställningar och tankar än oss själva. Genom att vi har fått agera samtalsledare själva har samtalen även givit oss verktyg för att eventuellt få eleverna att börja tänka i nya banor och öppna upp sig för nya infallsvinklar på saker och ting.

Assignmentsen har också varit väldigt givande. De har hjälpt mig att utforska min egen problemlösnings- och tolkningsförmåga, och detta tror jag har vart meningen med hela assignment-grejen. Ibland har det känts helt omöjligt att göra nåt eget av uppgifterna, men i slutändan har det ändå alltid gått vägen. Varje gång har det varit ett litet äventyr. Vi har också uppmuntrats till att ta oss utanför vår matrialmässiga trygghets-zon, och fått bra input från lärarna och varandra när vi har gjort det. Det känns som att det har hjälpt oss utvecklas som skapande personer. I nuläget känner jag mig mer självsäker i mitt bildliga tolkande av saker. Andra kanske gestaltar samma sak som jag helt annorlunda, men jag har inte gjort nåt fel för det. Jag har förstått att min tolkning är min tolkning, och den skall jag vara stolt över.

Genom att jobba med gestaltningsprojektet har jag som jag nämner i ett inlägg på bloggen jobbat lite på att få tummen ur och även här acceptera skavankerna i mina egna kreationer. Vi har fått se hur klasskamrater har tagit uppgiften till ställen vi själva inte skulle ha tagit den till, och hur coolt det kan vara när nån tänker annorlunda än en själv.

Galleribesöken har varit intressanta, och jag tror att meningen med dem var att vi skulle få en känsla av konstvärlden i stort och hur aktiva och utställande konstnärer tänker och jobbar. Själv hade jag aldrig satt min fot på ett galleri innan, så det blev lite av en klargörande och avmystifierande upplevelse för mig. Ett galleribesök blir ju lite vad man gör det till, då man bara kan titta snabbt och sen gå. Men om man tar sig tid och tänker efter medan man tittar på tavlorna, fotona, filmerna, performance:en och skulpturerna blir det en mycket djupare och givande upplevelse.

Reflektion V.12

Under den här veckan jobbade vi nästan uteslutande med gestaltningsprojektet. På måndagen när man väl satte sig ner och skulle komma på en egen tolkning av uppgiften stod det helt still i skallen. Det kändes ovant att ha en såpass konkretiserad uppgift att följa, och det var svårt att hitta en helt egen version av vardagliga saker såsom pennor och skrivblock. Den bekvämaste delen i uppgiften tyckte jag var att man skulle gestalta kunskapen man hade med sig och den man behövde i sin framtida lärarroll. Det kändes som att jag hade lite mer svängrum där. Efter hand upptäckte jag dock att man faktiskt kunde göra nåt eget av föremålen. Min pensel blev ju till exempel väldigt personlig, eftersom borsten var min eget bröstbehåring. Och genom att rita en förenklad avbildning av mig själv på blocken hade jag ju faktiskt claim:at dem också. Jag kände mig som en duktig problemlösare. 

När vi i slutet av projektet visade upp våra tolkningar av uppgiften skingrades de tvivel man hade i början om hur meningsfull uppgiften egentligen var då den var såpass konkret. De andra hade gjort skitfräcka och intressanta tolkningar, och alla var fascinerade av varandras saker. Vi fick höra andras tolkningar av våra egna tolkningar och det kändes som att alla verkligen hade lagt upp en bit av sig själva på bordet. Lite självrannsakande, typ.  

Genom att genomföra gestaltningsprojektet har jag lärt känna mig själv och mitt egna kreativa tänkande och problemlösande, och det var ju det som våra HDK-lärare hade lovat oss från början. Det känns bra, och jag hoppas att vi kommer att få mer av den varan. Man lär sig få tummen ur arslet och börjar acceptera skavankerna i verken man har gjort och gör. Det som jag själv inte har varit nöjd med har ibland fått väldigt bra respons av mina klasskamrater, och då tänker man om och ruckar på sina kreativa ramar för fult/snyggt och rätt/fel.

Jag hoppas det blir mer gestaltning framöver, för det här var riktigt sköj!

Kompensation för missad workshop

Det här är mitt kollage. Min skrivare fick slut på svart bläck, så jag fick improvisera lite med de "konstbilder" jag hade hemma. Jag hann skriva ut Mona Lisa innan det tog slut, dock! Jag klippte ut lite grejer jag fick från min LLU:are Östen innan VFU:n var slut. Han hade en bok med gamla reklambilder som han i stort sett massakrerade för att få loss bilderna. Jag fastnade för några in particular och bad att få ta med dem hem. Tur att jag sparade dem. Bruden som skjuter laserpistol fick jag från en arkitekttidning (tro det eller ej) som jag fick av min fasters sambo för länge sen.

Temat jag ville jobba utifrån med mitt kollage blev utan att jag tänkte på det lite genus-influerat. Jag ville väl egentligen visa på den manliga dominansen och ge kvinnorna lite mer kraft (här i form av en laserpistol. hehe). Sen ville jag genom att klippa in min kompis Simons teckning av nån sorts transvestit  ge männen lite mer feminina attribut. Gubbarna med piporna är ju rätt gubb/mans-stereotypa, tänkte jag.

Konstbesök+BOK

Detta var alltså boken jag skulle reflektera över. Den var skriven på väldigt målande och avancerad engelska, så det var rätt segt att ta sig igenom den. Boken gav mig dock intressanta nya infallsvinklar om samhällets normativitet och en "lektion" i bildanalysens konst rent allmänt. Ett helt kapitel ägnades till exempel åt analys av denna bild av Arshile Gorky:

Rubriken var "A Sadomasochistic Drama in an Age of Traditional Family Values". Jag var väldigt förvånad att de kunde gräva så djupt i en bild som för mig såg väldigt uttryckslös och svårtolkad ut. Författaren tolkade det som att pojken i bilden kanske var homosexuell och att hans mor inte accepterade detta, och så följde de osannolika associations-leden på varandra i all evinnerlighet.

Ett annat kapitel behandlade feminism och hur den uttryckte sig i konsten på 60- och 70-talet. 

Det här verket av Judy Chicago utforskar varför vi ser kvinnans menstruation som något man bör hålla för sig själv och inte prata om. Hon har fyllt en papperskorg med använda bindor. När jag först såg det kände jag :

-Ojoj, här var det nån som ville prove a point ordentligt. Materialet går ju in i samma fy-skäms-kastegori som bajs och andra mänskliga "slaggprodukter".

Sen läste jag i boken: "Horror of menstrual blood is a refusal to acknowledge the subject's corporeal link to the mother....It marks the site of an unspeakable and unpayable debt of life, of existence, that the subject (and culture) owes to the maternal body.". En mening som fick mig att börja ifrågasätta mitt eget normativa tänkande som sa åt mig att äcklas av bilden. Jag började plötsligt se fenomenet ur en positivare och större synvinkel.

Här nedan är alla mina galleribesök och dess tolkningar/reflektioner länkade:

Första galleri-vändan

Andra galleri-vändan