Försenat inlägg om V.17 +lite skissboksgrejer från v.18

Halloj. I och med att vi inte hade någon faktisk handledning v.17 blev det lätt att skjuta på bloggandet, och nu inser jag att jag hade glömt bort det helt och hållet. Här kommer en sen sammanfattning, hursomhelst!: 

Den här veckan har arbetet gått lite segt. Jag fick en klisterbild på Max gjord, och lite kludd i skissboken. Jag tror att jag som sagt slappnade av för mycket när det fattades handledning, och eftersom jag inte hade nån deadline att ha presterat något inför, blev det inte så produktivt. Jag försökte dock att jobba på lite i skissboken genom att måla av händer i olika poser. Som jag kanske har nämnt innan är detta något jag är allmänt dålig på, så jag tänkte att jag skulle kötta på med några bilder på händer för min egen utvecklings skull. Det gick okej. Det känns så jäkla svårt att pinpoint:a det jag gör fel när jag ritar händerna. Det känns som att jag kanske snöar in för mycket på detaljer, som vanligt. Men jag vet inte. Jag kanske bara inte har greppat tekniken eller att jag måste tänka mer avskalat, typ. Ingen aning, som sagt. Hjälp mottages gärna!

+

=

(jag ritade till lite blaj runtom tanten)

den längst upp till höger funkar, men resten känns lite väl korviga.

(okej, det blev en annan göbbe också. jag ville jobba med nåt som kändes lite mer detaljmässigt kravlöst)

jag fick typ inget gjort på mitt "huvudprojekt" under v.18, för att det var lite annat som kom i vägen (jag visste inte hur jag skulle fixa bra bilder på mina kompisar när jag inte kunde träffa dem osv osv.) , men jag försökte tappert att klottra ner några sidor i skissboken.

Gestaltningsprojektet V.16 - Sådärja!

Efter mitt handledningstillfälle med Katti, Lisa och Micaela är jag nu säker på vad jag skall fokusera på i mitt arbete! Jag valde att köra på min fjärde idé om att måla av mina vänner och måla dit djurhuvuden på deras kroppar. Idén utvecklades lite under handledningstillfället, då jag kom på att jag kunde göra cirka 3-4 triptyker (bildserie i tre delar) som består av en symbolisering av varje persons fruktlika, färgmässiga och djurlika egenskaper. När jag träffar nya människor brukar jag ofta tänka på vad de skulle vara för djur om de var djur, och så vidare med frukter och färger. När jag berättade detta för Katti tog hon upp begreppet synestesi, och vi snackade en stund om det. Det var väldigt intressant!

Jag tänkte att jag skulle genomföra den här idén genom att göra några bilder (om jag har tid) på akvarellpapper, men de flesta på klisterpapper, så att jag kan sätta upp bilderna runtom i stan och fota mina kamrater bredvid dem. Jag har för mig att Katti tyckte att man skulle se verken i större perspektiv då. 

Samtidigt som jag gör de här triptykerna är tanken att jag skall hålla uppe/fösöka utveckla min rent rit-tekniska förmåga såväl som min idéförmåga genom att teckna minst nån timme varje dag. Nåt måste ju hända, tänker jag, och det finns många aspekter av mitt tecknande som jag är långt ifrån nöjd med.

Här kommer lite bilder på vad jag har åstadkommit hittills i veckan:

Jag målade av en hummer och Kristian i min skissbok.

och en tant med pistol. Högerfoten och handen saknas för att jag suger på att måla sånt. Förhoppningsvis blir jag bättre med hjälp av min projektideologi.

Ett litet schema över vilka personer jag tänkte måla av och deras frukter, djur och färger

Här är originalbilden jag använde till Kristians avteckning

Här är hans frukt 

(Tyvärr ville inte originalbilden på björnen ladda upp sig här. Filen var väl paj eller nåt, antar jag.)

Slutresultatet gjort på akvarellpapper. Jag är halvnöjd...

Gestaltningsprojektet/EXIT (through the gift shop)

Vi såg häromveckan på filmen Exit Through the Gift Shop som en del av introduktionen till gestaltningsprojektet. Efter filmvisningen gick vi upp till skulptursalen och började jobba på diverse stationer kopplade till filmens anda. Våra lärare hade ställt/lagt upp klisterpapper (så man kunde göra egna street-art-klistermärken), blyertspennor i olika hårdhet (för stillebenmålning av en fönsterutsikt), randigt papper (så man kunde skriva om sin upplevelse och tolkning av Exit Through the Gift Shop) och piprensare och annat pysselmaterial (som man skulle bygga en struktur av tillsammans med sina kompisar). Såhär såg det till exempel ut på den sistnämnda stationen: 

(Lisa och Pontus bygger triangulära former)

(Här har vi mitt bidrag till klipp-och-klistra-väggen vi jobbade på.)

(Mina utsikts-avbildningar.)

(Ett av mina klistermärken lyckades jag åtminstone smäcka upp på ett elskåp utanför min flickväns lägenhet i Högsbo.)

Jag var inte med på Annas handledningstillfälle, så jag missade chansen att få bättre koll på vad jag skulle/borde jobba med inför och under projektet. Jag kom på några egna idéer, dock, och en av dem har jag åtminstone jobbat på kontinuerligt. 

Det här är min första ide:

Jag tänker att "EXIT" i mitt fall kan innebära verklighetsflykt. Vilken form av verklighetsflykt, undrar ni då? Jag skall rita några timmar varje dag i min skissbok och slå tva flugor i en smäll: Dels flyr jag från verkligheten i och med fantiserandet och målandet, och dels kommer jag förhoppningsvis bli bättre på att måla ur en teknisk aspekt. Detta förutsätter att jag väljer rätt saker att öva på och måla, förstås. 

 (Det här är det jag har jobbat med nu, första veckan:)

Idé #2 (jag kan kanske i och för sig göra flera av de här sakerna, men jag väljer att dela upp dem nu i alla fall, för enkelheten och tydlighetens skull):

Det här är en bild från min kompis pappas facebook-sida. Jag tror han har gjort den själv. Han är troende, som ni kanske fattar. Jag tänkte hursomhelst att jag skulle ta och göra nåt liknande på de skyltar jag hittar i stan (förhoppningsvis blir jag inte bötfälld eller slängd i finkan...).

Min tredje idé är att jag skulle kunna filma med min telefon precis när jag går ut ur dörren på en massa platser. Sen tänkte jag att jag skulle kunna göra en ihopsättning av klippen och göra nån sorts kort och flummig film av det hela.

Min fjärde och sista idé var egentligen en grej jag kom på när jag spann vidare lite på verklighetsflykt-konceptet: Jag skulle kunna måla lite old-school-aktiga porträtt och rita dit djurhuvuden istället, för att göra det hela lite surrealistiskt. 

Avslutande reflektion LGBD10

Länkar

Veckoreflektioner/workshop-dokumentation:

Vecka 4 och 5: http://erikhdk.blogspot.se/2013/02/veckoreflektioner.html

Vecka 6: 

http://erikhdk.blogspot.se/2013/02/reflektion-v6.html

Vecka 7:

http://erikhdk.blogspot.se/2013/02/veckoreflektion-v7.html

Vecka 8:

http://erikhdk.blogspot.se/2013/02/veckoreflektion-v8.html

Vecka 9:

http://erikhdk.blogspot.se/2013/03/reflektion-v9.html

Vecka 10:

http://erikhdk.blogspot.se/2013/03/veckoreflektion-v10.html

Vecka 11:

http://erikhdk.blogspot.se/2013/03/reflektion-v11.html

Vecka 12:

http://erikhdk.blogspot.se/2013/03/reflektion-v12.html

Kompensation för missad workshop vecka 11: http://erikhdk.blogspot.se/2013/03/kompensation-for-missad-workshop.html

Konstbesök+Bok:

http://erikhdk.blogspot.se/2013/03/detta-var-alltsa-boken-jag-skulle.html

Assignments:

1: http://erikhdk.blogspot.se/2013/01/assignment-1.html

2: http://erikhdk.blogspot.se/2013/02/assignment-2.html

3: http://erikhdk.blogspot.se/2013/02/assignment-2.html

4: http://erikhdk.blogspot.se/2013/03/assignment-5-del1.html

5: http://erikhdk.blogspot.se/2013/02/assignment-5-del-2.html

6: http://erikhdk.blogspot.se/2013/03/assignment-6.html

7: http://erikhdk.blogspot.se/2013/03/assignment-7.html

Min reflektion:

Vad? Hur? Varför?

Vi har bland annat läst och diskuterat om barns skapande i Vygotskijs Fantasi och kreativitet i barndomen, om tecken/symboler/symbolik/visuell kommunikation i Det kreativa ögat och om synen på bildämnet och dess roll i skolan i Skolan och den radikala estetiken. Jag tror att vi har studerat just den här litteraturen för att vi skall vidga våra vyer från den klassiska synen på bildämnet som huvudsakligen ett tekniskt ämne. Böckerna har tryckt mycket på bildens kommunikativa egenskaper och hur viktigt det är att ha koll på vad bilder kan förmedla och hur man förmedlar saker själv i sina egna bildkompositioner. För mig personligen har litteraturen mjukat upp och omformat sättet jag själv ser på bild. Jag har växt upp med den gamla skolans bildundervisning där material och teknik har varit centralt, medan bildanalysen och kommunikationen har fått stryka lite granna på foten. Det känns som att vissa av böckerna har lyckats lugna min oro inför det faktum att HDK-folket har sagt att vi inte kommer få nån regelrätt teknik- eller materialundervisning. Jag tänkte först: - Men om jag inte får göra nåt sånt, varför går jag den här utbildningen över huvud taget? Jag har efter den här kursen börjat inse att bildämnet är mycket mer mångfacetterat än bara den tekniska biten.

Eftersom vi skall bli lärare är det viktigt för oss att få en insikt i hur ungdomar och barns bildskapande. På så sätt kan vi kan tolka våra elevers kreativa uttryck, lära dem att tolka andras kreativa uttryckssätt och få fram det de själva vill i deras egna skapandeprocess.

Vi har haft sokratiska samtal hyfsat regelbundet, och detta tycker jag har varit väldigt spännande och intressant i stort sett varje gång vi har haft dem. Jag har lärt mig nollställa mina egna tankar och åsikter för att sedan ta in andras tankar om saker och ting. Samtalen slutade sällan med konkreta svar på vissa frågor, men det var ändå väldigt skönt att få filosofera fritt medan andra lyssnade på vad man hade att säga. Vår gemenskapskänsla i klassen har också ökat tack vare dialogerna vi har fört när vi har diskuterat. Jag tror att dessa samtal kommer att hjälpa oss i vårt framtida läraryrke när vi skall bemöta elever med andra inställningar och tankar än oss själva. Genom att vi har fått agera samtalsledare själva har samtalen även givit oss verktyg för att eventuellt få eleverna att börja tänka i nya banor och öppna upp sig för nya infallsvinklar på saker och ting.

Assignmentsen har också varit väldigt givande. De har hjälpt mig att utforska min egen problemlösnings- och tolkningsförmåga, och detta tror jag har vart meningen med hela assignment-grejen. Ibland har det känts helt omöjligt att göra nåt eget av uppgifterna, men i slutändan har det ändå alltid gått vägen. Varje gång har det varit ett litet äventyr. Vi har också uppmuntrats till att ta oss utanför vår matrialmässiga trygghets-zon, och fått bra input från lärarna och varandra när vi har gjort det. Det känns som att det har hjälpt oss utvecklas som skapande personer. I nuläget känner jag mig mer självsäker i mitt bildliga tolkande av saker. Andra kanske gestaltar samma sak som jag helt annorlunda, men jag har inte gjort nåt fel för det. Jag har förstått att min tolkning är min tolkning, och den skall jag vara stolt över.

Genom att jobba med gestaltningsprojektet har jag som jag nämner i ett inlägg på bloggen jobbat lite på att få tummen ur och även här acceptera skavankerna i mina egna kreationer. Vi har fått se hur klasskamrater har tagit uppgiften till ställen vi själva inte skulle ha tagit den till, och hur coolt det kan vara när nån tänker annorlunda än en själv.

Galleribesöken har varit intressanta, och jag tror att meningen med dem var att vi skulle få en känsla av konstvärlden i stort och hur aktiva och utställande konstnärer tänker och jobbar. Själv hade jag aldrig satt min fot på ett galleri innan, så det blev lite av en klargörande och avmystifierande upplevelse för mig. Ett galleribesök blir ju lite vad man gör det till, då man bara kan titta snabbt och sen gå. Men om man tar sig tid och tänker efter medan man tittar på tavlorna, fotona, filmerna, performance:en och skulpturerna blir det en mycket djupare och givande upplevelse.

Reflektion V.12

Under den här veckan jobbade vi nästan uteslutande med gestaltningsprojektet. På måndagen när man väl satte sig ner och skulle komma på en egen tolkning av uppgiften stod det helt still i skallen. Det kändes ovant att ha en såpass konkretiserad uppgift att följa, och det var svårt att hitta en helt egen version av vardagliga saker såsom pennor och skrivblock. Den bekvämaste delen i uppgiften tyckte jag var att man skulle gestalta kunskapen man hade med sig och den man behövde i sin framtida lärarroll. Det kändes som att jag hade lite mer svängrum där. Efter hand upptäckte jag dock att man faktiskt kunde göra nåt eget av föremålen. Min pensel blev ju till exempel väldigt personlig, eftersom borsten var min eget bröstbehåring. Och genom att rita en förenklad avbildning av mig själv på blocken hade jag ju faktiskt claim:at dem också. Jag kände mig som en duktig problemlösare. 

När vi i slutet av projektet visade upp våra tolkningar av uppgiften skingrades de tvivel man hade i början om hur meningsfull uppgiften egentligen var då den var såpass konkret. De andra hade gjort skitfräcka och intressanta tolkningar, och alla var fascinerade av varandras saker. Vi fick höra andras tolkningar av våra egna tolkningar och det kändes som att alla verkligen hade lagt upp en bit av sig själva på bordet. Lite självrannsakande, typ.  

Genom att genomföra gestaltningsprojektet har jag lärt känna mig själv och mitt egna kreativa tänkande och problemlösande, och det var ju det som våra HDK-lärare hade lovat oss från början. Det känns bra, och jag hoppas att vi kommer att få mer av den varan. Man lär sig få tummen ur arslet och börjar acceptera skavankerna i verken man har gjort och gör. Det som jag själv inte har varit nöjd med har ibland fått väldigt bra respons av mina klasskamrater, och då tänker man om och ruckar på sina kreativa ramar för fult/snyggt och rätt/fel.

Jag hoppas det blir mer gestaltning framöver, för det här var riktigt sköj!

Kompensation för missad workshop

Det här är mitt kollage. Min skrivare fick slut på svart bläck, så jag fick improvisera lite med de "konstbilder" jag hade hemma. Jag hann skriva ut Mona Lisa innan det tog slut, dock! Jag klippte ut lite grejer jag fick från min LLU:are Östen innan VFU:n var slut. Han hade en bok med gamla reklambilder som han i stort sett massakrerade för att få loss bilderna. Jag fastnade för några in particular och bad att få ta med dem hem. Tur att jag sparade dem. Bruden som skjuter laserpistol fick jag från en arkitekttidning (tro det eller ej) som jag fick av min fasters sambo för länge sen.

Temat jag ville jobba utifrån med mitt kollage blev utan att jag tänkte på det lite genus-influerat. Jag ville väl egentligen visa på den manliga dominansen och ge kvinnorna lite mer kraft (här i form av en laserpistol. hehe). Sen ville jag genom att klippa in min kompis Simons teckning av nån sorts transvestit  ge männen lite mer feminina attribut. Gubbarna med piporna är ju rätt gubb/mans-stereotypa, tänkte jag.

Konstbesök+BOK

Detta var alltså boken jag skulle reflektera över. Den var skriven på väldigt målande och avancerad engelska, så det var rätt segt att ta sig igenom den. Boken gav mig dock intressanta nya infallsvinklar om samhällets normativitet och en "lektion" i bildanalysens konst rent allmänt. Ett helt kapitel ägnades till exempel åt analys av denna bild av Arshile Gorky:

Rubriken var "A Sadomasochistic Drama in an Age of Traditional Family Values". Jag var väldigt förvånad att de kunde gräva så djupt i en bild som för mig såg väldigt uttryckslös och svårtolkad ut. Författaren tolkade det som att pojken i bilden kanske var homosexuell och att hans mor inte accepterade detta, och så följde de osannolika associations-leden på varandra i all evinnerlighet.

Ett annat kapitel behandlade feminism och hur den uttryckte sig i konsten på 60- och 70-talet. 

Det här verket av Judy Chicago utforskar varför vi ser kvinnans menstruation som något man bör hålla för sig själv och inte prata om. Hon har fyllt en papperskorg med använda bindor. När jag först såg det kände jag :

-Ojoj, här var det nån som ville prove a point ordentligt. Materialet går ju in i samma fy-skäms-kastegori som bajs och andra mänskliga "slaggprodukter".

Sen läste jag i boken: "Horror of menstrual blood is a refusal to acknowledge the subject's corporeal link to the mother....It marks the site of an unspeakable and unpayable debt of life, of existence, that the subject (and culture) owes to the maternal body.". En mening som fick mig att börja ifrågasätta mitt eget normativa tänkande som sa åt mig att äcklas av bilden. Jag började plötsligt se fenomenet ur en positivare och större synvinkel.

Här nedan är alla mina galleribesök och dess tolkningar/reflektioner länkade:

Första galleri-vändan

Andra galleri-vändan

Reflektion V.11

Måndag: 

Vi hade inläsningsdag på "Det kreativa ögat". Boken var stundtals intressant, men mest väldigt svår att förstå. Enligt min åsikt använde författarna förlegade formuleringar och rörde till begreppen lite granna i onödan, mest för att framstå som "ordentliga och smarta forskare". När vi sedan skulle ha seminarie på boken var det fler som delade min åsikt. Rebecka som ledde seminariet föreslog då att vi skulle ha flera tillfällen på oss att behandla litteraturen. Vi får se hur det går med det.

Tisdag:

Jag var borta från skolan på tisdagen, men jag har förstått i efterhand att de andra jobbade med en workshop då. De kopierade bilder från böcker och varandras verk för att sedan göra ett sammansatt kollage av dem.

Onsdag:

Vi hade ovannämnda litteraturseminarie med Rebecka.

Torsdag:

Vi fick vårt sjunde assignment som hade temat vad finns under min jacka?.

Fredag:

På fredag hade vi introduktion till den kommande gestaltningsveckan. Vi såg en film om en finsk blind man som hette Venninen i efternamn. Han hade trots sin totala brist på visuell tolkningsförmåga ett till synes givande och stimulerande liv. Detta var för att han alltid hade varit händig och påhittig. När han blev blind började han bygga saker själv för att klara vardagslivet. Det var en mycket inspirerande film, som fick en att ifrågasätta ens eget beroende av alla redan existerade och patenterade uppfinningar. Venninen var en ensamvarg som inte var särskilt beroende av någon annan, och det faktum att han var runt 90 år tycker jag visar på vad meningsfull stimulation kan betyda för folk. 

Efter filmen visade Anna oss hur vi  kunde tillverka truckerkepsar med papper, tejp, lim och diverse annat pysselmaterial.

Sen slutligen fick vi de grundläggande instruktionerna inför gestaltningsveckans uppgift som var "I min lärarväska".

Gestaltningsveckan!

DIY - Lärarväskan

Innehåll:

Telefon,

keps, 

pensel,

 penna, 

måttband,

anteckningsblock (rutigt/randigt/blankt),

det som jag i nuläget saknar och behöver ha med mig på "färden" och en konkretisering av det jag redan har med mig kunskapsmässigt

+ swede:a en scen som de gör i Be Kind Rewind-filmen) från en film du tycker om

+ en personlig prägel satt på väskan i sig

Här har ni min tolkning av uppgiften. Jag har ingen dokumentation från när jag väl mekade och pillade med sakerna, för att jag ansåg att jag hade fullt upp med den biten för att hålla på och fota och grejer. Det är bättre att jag skriver om det här istället. 

Jag gjorde inga major changes på påsen. Jag hade tuschpennor som funkade att rita på tyg med, så jag färglade mustasch-mannens kalsonger röda och fyllde ut hand icke-existerande polisonger till ett par goa hår-korvar på sidan av huvudet.

Kepsen gjorde jag inte heller några stora tillägg på. Jag ritade bara till ett par ögon i nacken, för det önskar man ju att man hade haft ibland...

Min telefon blev rätt simpel. Jag ritade ut en askform på ett lite hårdare akvarellpapper och klippte ut den, för att sedan tejpa ihop bitarna med papperstejp och rita lite flashig iphone-liknande design på.

Jag skrev också ordet "tålamod" i feta bokstäver. Det var för att jag tror att det är en stor styrka som lärare att ha med sig just tålamod, till exempel när elever är svårhanterbara och planeringen skiter sig. Det är vad jag behöver ha med mig i väskan. Jag klippte ut texten och lade den som den var i kassen. Ingen tredimensionalitet här, inte.   

(Min swede:ade version av Moria-scenen från sagan om ringen)

Jag valde den här scenen för att jag tycker att den är uppmuntrande och glädjande. Frodo börjar tvivla på sitt uppdrag och på sig själv, varpå Gandalf säger några fina och väl valda ord. Jag kan här identifiera mig med Frodo, och det är väl det huvudsakliga skälet till varför jag valde klippet.

Mina block tillverkade jag genom att helt enkelt vika A4-papper på mitten, dra ränder så att "blocken" fick olika mönster inuti, och rita en stiliserad bild av mig själv på framsidan. Jag tyckte att ett självporträtt vore det ultimata sättet att göra dem personliga. 

Pennan, måttbandet och penseln hittade jag ute i skogen i form av pinnar som jag täljde till, vässade, tejpade och ritade lite på. Pennan blev väl varken personlig eller funktionell, men penseln blev absolut det! Jag funderade ännu en gång hur jag skulle kunna göra den så unik och personlig för mig som möjligt, och kom på att jag kunde använda mitt eget brösthår som penselborst. Kan det bli mer personligt och unikt konstverk än när man inkorporerar sitt eget DNA i det, liksom!? Mitt måttband blev mer av en linjal än ett faktiskt måttband, men det gjorde ingenting för mig. Jag kände att jag skulle behöva en linjal mer och bättre i framtiden än ett måttband.

Jag valde att lägga ner min assignment #7 i väskan också, för att jag tyckte att det var en bra symbol för vad jag hade med mig för kunskaper i nuläget. Jag tänkte att den, av alla assignments visade bäst vart jag låg till i mitt kreativa konceptstänkande samt min nuvarande tecknings-/avbildningstekniska nivå.

Assignment #6

"Förflytta dig mellan punkt A och punkt B. 

Ta en annan väg tillbaka. 

Dokumentera."

Jag valde att ta mig ut i skogen som ligger runt Stamsjön i min hemort Lerum. Jag tänkte att jag skulle gå hela varvet runt sjön och gå hem sen. Det problematiska i detta var att jag inte direkt tog någon annan väg hem. Jag har gått just den rundan i just den skogen massvis med gånger. Då slog det mig: jag hade tagit med mig min iphone för att kunna lyssna på musik medan jag traskade. Jag kom att tänka på hur samma ställe kan kännas helt olika beroende på vilken musik man lyssnar på. Det är nåt jag har tänkt på från och till, just för att det ibland känns som att låten man lyssnar på är "helt fel" för just den platsen man vistas på för tillfället. Jag tänkte att jag skulle tolka uppgiften på så sätt att jag lyssnar på EN artist (Bob Dylan) halva vägen runt sjön, och EN ANNAN (Soundtracket till "Lemony Snicket's A Tale of Unfortunate Events") under andra halvan. På det här viset skulle jag ju ta en "annan" väg hem än jag brukar när jag går den slingan. 

Jag skulle vilja be dig som läser om en tjänst: titta på bilderna nedan samtidigt som du lyssnar på låten som står under dem. titta noga och lyssna en liten stund. Tänk på hur du känner dig och upplever bilden. Gå sedan vidare till nästa grupp bilder och gör samma sak med dem fast med den nya undre musiklänken. Jag tycker det är en lite småintressant grej, hur bild påverkas av tillhörande musik. Hoppas ni delar och förstår min tanke.

Lyssna nu på Bob är du snäll.

Lyssna nu på Soundtracket är du snäll

Kom på lite såhär i efterhand att det kanske hade illustrerat mitt tanke-exempel lite bättre om jag istället bara hade filmat och lagt på musiken i efterhand. Hehe. Nu vet jag i alla fall vad jag kan göra bättre till nån annan gång. The more you know.